bäckmärke
Berula erecta
Mer information om arten
Ursprunglig, växer på leriga, dyiga havsstränder med grundvattenutflöde och i och vid vatten i bäckar och åar i kalktrakter. Mycket sällsynt, finns närmast i Halland och Bohuslän. 8 lokaler i 7 rutor.

Första fynd

Äldsta belägg: (Göteborg) Västra Frölunda Nya Varvet 1890 S. Lundberg (LD).

Lokaler

Göteborg Styrsö Lökholmen, SO-stranden 63906 12576 (I. Bergström m.fl. 1996); Buskär, hällkar 100 m SO gamla fyren 63977 12535 (L. Hellman 1999); Falköping Segerstad bäckkant NV Högsgården 64608 13741 (B. Jannert 1993); bäckkant NO kyrkan 64615 13745 (P-A. Arulf m.fl. 1993), belagd från Segerstad, Kyrkbyn, i bäcken 1941 N. Albertson (LD, UPS); Hornborga i Hornborgaån vid Bosgården 64655 13698 (L. Sundh 1989); vid Hornborgaån N skolan 64660 13706 (C. Larsson m.fl. 1985); Skövde Sjogerstad dike i Nohlmarken, 400 m NNV Lillegården 64694 13841 (K-A. Johansson 1987); Skara Härlunda i Flian 300 m O Laxdiket 64710 13583 (Leif Andersson 1995).
Äldre uppgifter, förutom äldsta ovan, finns från ej aktuella lokaler: (Göteborg) Askim 1911 A. Binning (GB), H. Mandal (LD); havsstranden nära Hult 1925 H. Fries (S); Styrsö Vrångö 1945 C. Blom (GB); (Skövde) Skövde Arket 1911–12 A. Hülphers (GB, LD, S); Fribergs äng 1903 P. Johansson (UPS). Uppgiften från (Alingsås) Hemsjö (O. Ohlsson enligt Hasselrot 1967) är tvivelaktig.