Troligen ursprunglig, möjligen gammal inkomling. Växer oftast vid gårdar, på vägkanter, på banvallar och i industriområden, troligen kvävegynnad och finns även på åkerrenar, på åkerholmar och i kultiverade betesmarker, mindre ofta i naturlig gräsmark. Mycket vanlig till vanlig i hela landskapet men saknas i många rutor i de östligaste delarna. Rudberg (1902) betecknar den som tämligen allmän i nästan hela landskapet. 664 rutor (80 %).