Ursprunglig, växer på hyllor och skrevor i hällmarker, i bergbranter, på stenmurar, i bergskärningar vid vägar, järnvägar och stenbrott, ibland på grusig, stenig skräpmark. Mer ljuskrävande än den snarlika bergdunörten, föredrar grönstensberg men finns också på andra bergarter. Mindre vanlig i låglandet, kanske förbisedd. Saknas eller är mycket sällsynt på höglandet. 243 lokaler i 146 rutor (18 %).