Ursprunglig på torr, naturlig gräsmark på alvarmarker, i svagt hävdade betesmarker samt i restmarker som ogödslade åkerholmar och åkerrenar. Dessutom finns den inkommen på vägkanter, på bangårdar, i grustag, i gamla vallar och på ruderatmarker. Mycket mångformig art som i Europa är uppdelad i ett flertal underarter. Under inventeringen har inte dessa urskilts. Den inhemska underarten liten getväppling A.vulneraria ssp. vulneraria är troligen kalkgynnad och finns i Göteborgs skärgård, på Falbygden och på Kinnekulle. Inkomna getväpplingar hör troligen till underarten stor getväppling A. vulneraria ssp. carpathica, dessa är spridda över hela landskapet. Getväppling är vanlig i hela landskapet. 1514 lokaler i 545 rutor (66 %).