långsvingel
Schedonorus giganteus
Mer information om arten
Ursprunglig, växer på frisk till fuktig mullrik mark i lövskogar i bergbranter och raviner, i ädellövskog och någon gång i lövängsrester, tidigare även inkommen med gräsmattefrö i parker och på gamla tomter i Göteborgstrakten. verkar vara kalkgynnad och finns utanför kalken mest i grönstensbranter. Missgynnas av bete och troligen ökande i igenväxande hagar. Ganska vanlig kring de norra platåbergens branter, sällsynt för övrigt. 185 lokaler i 83 rutor (10 %).

Första fynd

Linné 1755: Insamlad av Mag. Tidström på Kinnekulle.

Lokaler

Äldre belägg finns från cirka 50 lokaler.