Inhemsk, växer mest på hällmarker i skrevor och på tunt jordlager, någon gång på sand. Ljuskrävande och konkurrenssvag, finns oftast på större hällmarker i skog, mera sällan på betesmarker. Kalkskyende. Vanlig till mindre vanlig i västra delen av landskapet samt vid Vänern. Mycket sällsynt på höglandet. 283 lokaler i 150 rutor (18 %).