luddunört
Epilobium parviflorum
Ursprunglig, växer på våt till fuktig mark i rikkärr och på kalkfuktängar, någon gång i diken. Kalkgynnad och ljuskrävande. Missgynnas av hårt bete men tål inte igenväxning med buskar. Troligen minskande på grund av dikningar och igenväxning. Vanlig till mindre vanlig på Falbygden och Kinnekulle. 108 lokaler i 36 rutor (4 %).
Första fynd
Äldsta belägg: (Falköping) Karleby Ålleberg, i bäck från en källa 1827 L.R.N. Dalman (UPS).
Lokaler
Äldre belägg finns från cirka 40 lokaler. Ej aktuella lokaler utanför nuvarande utbredningen: (Göteborg) Västra Frölunda Högsbo Mellangård 1965 C. Blom (GB); Göteborg sumpmark nära Skräppekärr 1948 C. Blom (GB, LD); Änggården 1949 C. Blom (GB); Slottsskogen 1943–44 C. Blom (GB); Marieholm C. Blom (GB).