Troligen ursprunglig på mullrik mark i lövskogar och bäckraviner. Kvävegynnad, och vanlig även i beskuggade partier i kultiverade betesmarker, på dikeskanter och i parker och trädgårdar. Vanlig i låglandet och på Falbygden, mindre vanlig på höglandet i övrigt, där den troligen är en ganska ny inkomling. 1026 lokaler i 424 rutor (51 %).