axveronika
Veronica spicata
Mer information om arten
Ursprunglig, växer på torr, naturlig gräsmark i betesmarker, i hällmarkstorrängar och på alvar, även i gräsmarksrester på åkerholmar och ogödslade åkerrenar. Växte tidigare även på torrängar nära havet. Någon gång kanske odlad och kvarstående. Något kalkgynnad, växer i kalkrika marker och på grönstenshällar, ljuskrävande och hotas av igenväxning, missgynnas även av hårt bete. Vanlig på på Kinnekulle och på Kålland, mindre vanlig på Falbygden. 115 lokaler i 35 rutor (4 %).

Första fynd

Linnaeus 1747: Ålleberg. ”Växterne på första konvexiteten nedanför berget åt norra sidan voro besynnerligen:... Veronica spicata (Flor. 7).”

Lokaler

Äldre belägg finns från cirka 45 lokaler. Ej återfunnen på följande identifierbara utpostlokaler: (Göteborg) Lundby Sannegården 1896 A. Liljedahl (GB); Sandviken 1883 J. Johansson (LD); vid kyrkan 1902 J.E. Palmér (GB); (Mariestad) Leksberg kyrkbacken 1887 P. Westling (S), 1915 G. Degelius (GB), 1957 R. von Bothmer (LD); Ekudden 1886 B. Nilsson (GB); Bäcken 1879 B. Nilsson (S).