Ursprunglig, växer dels på blöt till fuktig mark vid stränder av sjöar och vattendrag, i kärr, diken och vid vattensamlingar samt i vägdiken och i hjulspår på hyggen, dels i grunt vatten i näringsfattiga sjöar, åar och bäckar, då ofta ej blommande. Kalkskyende, verkar ha ökat på hyggen och längs åar och bäckar, kanske gynnad av störning och av försurningen. Mycket vanlig i större delen av landskapet, mindre vanlig på Falbygden och på de uppodlade Vänerslätterna där den saknas i de flesta rutor. 645 rutor (78 %).