Ursprunglig, växer på frisk till fuktig mark i gles skog, samt längs bäckar, diken och skogsvägar. Även i igenväxande betesmarker vid bäckar och kärrkanter. Verkar kräva att jorden blottas för att kunna etablera sig. Har t.ex. hittats bakom gamla rotvältor. Skogsbetet, som skapade öppna och trampade ställen, verkar ha gynnat arten och när detta nu nästan försvunnit verkar den minska. Den kan leva ett tag på hyggen men missgynnas av täta granplanteringar. Mindre vanlig i den sydvästra delen av landskapet, sällsynt vid Billingen och i Tiveden. 226 lokaler i 143 rutor (17 %).