myskgräs
Hierochloë
Ursprungliga, växer på fuktig naturlig gräsmark, framför allt på rester av tidigare slåttermader och slagna fuktängar längs åar, sjöar och i kärrkanter. Missgynnas av hårt bete, var slåttergynnad men tål måttlig igenväxning och kan finnas kvar i öppna lövsumpskogar. Ett tidigare namn nämnt i Linnés Västgötaresa är ”amurgräs” från Göteborgstrakten. Det lever ännu kvar i Falbygdens utkanter. Ganska vanlig på Falbygden och söder därom, mindre vanlig i Göteborgstrakten och längs Göta älvdalen, sällsynt för övrigt. 168 lokaler i 103 rutor (12 %).
Första fynd
Linnaeus 1747: Skara. Djurgården, äng under Götala. ”Hasselbrodd kallades Aira (Flor. 70) och växte i kärret, utanför djäknarnas lekeplats: den luktade som ett parfym.”
Lokaler
I landskapet finns två arter som i sin tur är uppdelade i underarter. Under inventeringen har myskgräs noterats kollektivt. En hel del kollekter har tagits men vi har inte de äldre uppgifter, där vi har säker uppgift om underart (samtliga citerade belägg har bestämts av G. Weimarck). klarat av att dela upp dem på arter eller underarter och vi vet därför mycket lite om förekomsten av dessa. Släktet måste därför redovisas kollektivt. Nedan anges de äldre uppgifter, där vi har säker uppgift om underart (samtliga citerade belägg har bestämts av G. Weimarck).