vildlin
Linum catharticum
Ursprunglig, växer på fuktig till frisk mark i rikkärr, på kalkfuktängar i betesmarker och på frisk till torr mark i naturlig gräsmark i betesmarker och slåtterängar, även på öppen mark i kalkbrott och grustag och därifrån spridd med vägmaterial till små grusvägar och skogsvägar. Ljuskrävande, ganska hävdberoende och kalkgynnad. Minskande på grund av igenväxning av gräsmarker. Vanlig på Falbygden och Kinnekulle, sällsynt på andra håll på grönsten, skalgrus och kalkhaltigt grus. 544 lokaler i 174 rutor (21 %).
Första fynd
Linnaeus 1747: ”Ängen emellan Österplana och Kleva hade många artiga växter, såsom: ...Linum 255.”