toppjungfrulin
Polygala comosa
Ursprunglig, växer på torr, naturlig gräsmark på åsar och sluttningar i betesmarker. Kalkgynnad, gynnas av måttligt bete; ljuskrävande och tål ingen igenväxning (hotas av upphörande bete). Minskande. Rödlistad art (NT missgynnad). Mycket sällsynt. 6 lokaler i 4 rutor.
Första fynd
Äldsta belägg: (Falköping) Vartofta-Åsaka 1861 O. Nordstedt (LD).
Lokaler
Falköping Vartofta-Åsaka betad ås NV Bondegården 64397 13731 (L. Sundh 1993); Stipareservatet NO Bondegården 64398 13732 (L. Sundh 1991), flera äldre belägg finns från Bondegården; Björstorps backar, NO Österäng 64418 13755 (A. Bertilsson m.fl. 1990), flera äldre belägg finns från denna lokal; Näs Stipaåsen V Nolgården 64419 13757 (O. Andersson 1978), belagd härifrån 1949 A. Wennerberg (GB); Karleby kullen SO Ållebergs ände 64482 13712 (B. Jannert 1986), äldre belägg finns från denna lokal 1942 A. Hilleström (GB, LD); Dala torräng SV inhägnaden på Stipakullen 64616 13798 (P. Ståhl 1995).
Äldre belägg från ej återfunna lokaler: (Ulricehamn) Kölaby N om Trädet 1949 Ö. Nilsson (LD); (Falköping) Karleby Ållebergs ände 1878 J.E. Zetterstedt (UPS), 1882 C.O.U. Montelin (S); Tiarp 1924 A. Stalin (GB); (Götene) Kinnekulle 1907 S. Ullberg (GB), 1919 S. Suneson (GB).
Äldre belägg från ej återfunna lokaler: (Ulricehamn) Kölaby N om Trädet 1949 Ö. Nilsson (LD); (Falköping) Karleby Ållebergs ände 1878 J.E. Zetterstedt (UPS), 1882 C.O.U. Montelin (S); Tiarp 1924 A. Stalin (GB); (Götene) Kinnekulle 1907 S. Ullberg (GB), 1919 S. Suneson (GB).