Troligen inte ursprunglig och ej påträffad i naturlig, okultiverad gräsmark, ingick troligen i tidiga vallfröblandningar och växer mest i gamla vallar, på åkerkanter och i övergivna mossodlingar. Kallas ibland för ”torparkveke”, eftersom den uppträder som kvickrot på magra marker. Troligen kalkskyende. Vanlig i större delen av landskapet, mindre vanlig på lerslätterna och i kalktrakter, där den saknas i många rutor. 629 rutor (76 %).