Höskallra delas upp i fyra underarter: Höstskallra R. serotinus ssp. serotinus, åkerskallra R. serotinus ssp. apterus, strandskallra R. serotinus ssp. halophilus och äkta höskallra R. serotinus ssp. vernalis. Under inventeringen har endast åkerskallran särskilts. Troligen var den tidigblommande äkta höskallran ursprunglig i slåtterängar. Inga aktuella uppgifter fynd finns om denna. Strandskallran växer på havsstränder men vi har inga säkra uppgifter om den; ett par höskallrelokaler är rapporterade från havsstrand. Troligen är det den senblommande höstskallran som nu växer på åkerrenar, vägkanter och på annan restmark, möjligen kan det vara degenererade åkerskallror. Höskallran i vid mening är sällsynt, och mest påträffad i södra Västergötland, samt i Tiveden. 74 lokaler i 60 rutor (7 %).