Under inventeringen har under detta namn troligen både fodervicker och V. sativa ssp. segetalis – stor sommarvicker rapporterats eftersom den sistnämnda underarten inte urskildes. Vicker var förr allmänt odlad som grönfoder. På åkerrenar, trädor, gårdsplaner och andra kulturmarker kan man hitta dessa mer storvuxna underarter. De är sällsynta och jämnt spridda över landskapet. 69 lokaler i 60 rutor (7 %).