Prydnadsväxt från Kaukasus, sedan 1950-talet etablerad på fuktig till frisk, näringsrik mark i bäckdalar, i vägdiken samt på restmarker och tippar. På grund av sin förmåga att kväva annan vegetation och för att den kan orsaka svåra hudbesvär är den utsatt för bekämpning. I landskapet är den traktvis vanlig, men mestadels mindre vanlig. 228 lokaler i 160 rutor (19 %).