Ursprunglig, växer på torr till frisk mark i öppna skogar och i betesmarker. Gynnas av brand, etableras på öppen jord och var förr, innan plogen allmänt användes, även ett besvärligt åkerogräs. Giftig och ratas av betesdjur. Uppdelad i två underarter. Tajgaörnbräken Pteridium aquilinum ssp. latiusculum är i landskapet helt dominerande, men mellanformer till slokörnbräken ssp. aquilinum (som är sydlig och inte är säkert påträffad i landskapet) verkar finnas åtminstone i områden med längre vegetationsperiod. Högväxta former är föga uppmärksammade men har rapporterats från de västligaste delarna av landskapet. Örnbräken är vanlig i hela landskapet, men på Falbygden och på slätten mellan Vara och Lidköping saknas den i många rutor. 752 rutor (91 %).