snårvinda
Convolvulus sepium
Möjligen inhemsk, växer på näringsrik, frisk till fuktig mark i snår och buskage på skyddade havsstränder och längs Göta älv. Även odlad som prydnadsväxt, förvildad och etablerad i dikeskanter, i skogsbryn, i alkärr, i sumpskogar och längs vattendrag samt på diverse kulturmarker. Ökar i utbredning, mest i den västra delen. Snårvinda är vanlig i de västra och norra delarna av landskapet, mindre vanlig till sällsynt på höglandet. 601 lokaler i 337 rutor (41 %). Det finns tre underarter, men långt ifrån alla har konsekvent noterat dessa.
Första fynd
Bromelius 1694: Göteborg. Stor Binda med stor hwijt Blomma.
Rättelser efter publicering
Arten som i florar refereras till som skär snårvinda anses numera vara en egen art, skärvinda Convolvulus dahuricus.
Lokaler
Kustsnårvinda C. sepium ssp. roseata verkar vara sällsynt och har rapporterats från 13 lokaler, mest i Göteborgstrakten. Av R.K. Brummit bestämda, äldre belägg finns endast från 4 lokaler: (Göteborg) Askim Skintebo 1875 N.A. Johansson (GB); Styrsö Yttertistlarna 1978 A. Nilsson (GB, LD); (Lerum) Östad Bualäget vid Mjörns strand 1950 S. Holmdahl (GB); (Skara) Skara nära seminariet 1881 E.L. Svensson (S).
Vit snårvinda C. sepium ssp. sepium är rapporterad från 71 lokaler i 52 rutor, mest i de västligaste delarna av landskapet.
Äldre belägg finns från cirka 25 lokaler, mest från Göteborgsområdet.
Skär snårvinda C. sepium ssp. spectabilis är införd som prydnadsväxt och oftast rapporterad med lokaler spridda över hela landskapet.
Äldre belägg finns från cirka 20 lokaler, mest från Göteborgstrakten.