Inledning

Arttextens uppställning 
Arrförteckningen omfattar alla arter som påträf­fats i landskapet under invenreringsperioden, finns angivna i botanisk litteratur, eller finns i herbarierna vid universiteten i Lund, Göteborg, Uppsala, på Naturhistoriska Riksmuseer i Stock­holm eller i Botaniska museer i Borås. De veten­skapliga och svenska namnen samt ordningsfölj­den inom växtfamiljerna följer Förteckning över svenska kärlväxrer (Karlsson 1998). Under nam­net, som är rubrik i artförteckningen, står en rad med synonymer, framför allt de som används i Svensk flora 26 uppi. (Krok-Almquisr 1984) eller i litteratur som citerats. 
Inom familjerna är släktena och inom släktena arterna ordnade i bokstavsordning. Även under­arter och varieteter står i bokstavsordning. 

Artnamn 
Bofasta arters namn är angivna med fetstil och tillfälliga med normal stil om de påträffats under invenreringsperioden. Tillfälliga arter som endast setts tidigare är angivna med kursiv stil. Texten till de tillfälliga arterna är också satt med liren stil för att ytterligare betona att dessa arter inre till­hör landskapets bofasta flora. Bedömningen om huruvida en art är bofast eller inre inom landska­pet har skett enligt Karlsson 1998. Flera tveksam­ma fall finns vilket anges i texten rill arten ifråga. 
De tillfälliga växterna är av flera typer. Där återfinns spontana inkomlingar från diverse håll; 
vid hamnar, kvarnar och på tippar, som försvun­nit efter en eller några fa säsonger (advenriver). Där finns också odlade växter som är kvarstående i övergivna trädgårdar och i trädgårdsurkasr, men som bedömts inre vara förvildade, och därigenom ej heller bofasta. Dessa senare är inre konsekvent antecknade under inventeringen, och är i artför­reckningen ofta summariskt noterade utan upp­räkning av lokaler. Inre heller äldre uppgifter om odlade växter är med i lokallistor, eftersom det varit svårt att skilja uppenbart odlade belägg från "förvildade". 
Klammer omkring arter betecknar att de inre finns och troligen aldrig har funnits inom land­skapet, men felaktige angivits i litteratur eller på annat sätt. 

Första fynd 
Efter artnamnet kommer med liten stil första lic­ceracuruppgift och/eller första kända belägg. Vi har inte angivit detta för alla arter utan endast för vissa, till exempel inkomlingar under de senare århundradena, eller för ovanliga arter, där första uppgift kan vara av intresse. 
För tillfälliga arter anges inte första uppgift. Här finns nästan alltid en lokaluppräkning och det framgår av denna vilket fynd som är äldst. 

Beskrivning 
I cexcdelen följer sedan en bedömning om arten är ursprunglig eller inkomling. Nämns inger om att den är inkomling har den bedömes vara ur­sprunglig och bofast före ungefär år 1700. För inkomlingar anges ursprungsområdet om dena är känt. För de flesta advenriver kommer uppgifter­na från Flora Europaea (Tutin m.fl.) och för odla­de arter från Kulturväxtlexikon (Alden, Engsrrand m.fl. 1998) och källan anges inre i texten. Där­efter följer uppgifter om artens biotopkrav i land­skapet, ibland föregånget av några karaktäristiska drag hos arten. Texten har hållits kort och koncis. Inga förkortningar utom de gängse har använts i texten. I den mån det är känt finns också en be­dömning om arten minskar eller ökar och lire om orsakerna till en eventuell minskning. Finns arten i den nationella listan över horade arter anges detta med hotkacegori.

Utbredningsuppgifter och kartor 
En kortfattad bedömning av artens utbredning och frekvens följer sedan. Frekvensen anges med beteckningar som mycket sällsynt, sällsynt, mindre vanlig, ganska vanlig, vanlig och mycket vanlig. I ett landskap med så stora variationer i biotoper, höjdläge, klimat, jordarter och berggrund har vi avstått från att ange hur många rutor eller lokaler en art skall ha for an fa ett omdöme om vanlig­het. Till exempel kan en havsstrandsart vara mycket vanlig men endast förekomma i 17 rutor av 830, beroende på att biotopen havsscrand är begränsad till just de rutorna. Andra arter som är kalkgynnade kan vara vanliga i Falbygden och på Kinnekulle men sällsynta for övrigt i landskapet. 
Ucbredningskartornas bakgrund är, förutom de stora sjöarna Vänern och Vättern, även nuva­rande kommungränser. Flertalet kartor innehåller endast fynd från inventeringsperioden. Varje lokal är angiven med en prick motsvarande lokalens koordinat, varför prickarna ofta kommer att flyta ihop till svarta områden. På ett antal kartor finns både äldre och aktuella fynd. Äldre fynd anges med en ring och har karterats framför allt for arter som minskat under de senaste årtiondena. Totalt har cirka 700 arter karterats. De allra van­ligaste arterna med en jämn utbredning över hela landskapet (med förekomst i mer än cirka 650 rutor, cirka 80 procent) har inre karteracs. Ej hel­ler finns kartor för arter med mindre än totalt 25 förekomster. Lokalerna finns i stället i en lokal­förteckning. Det är cirka 820 arter som är så säll­synta och av dessa är cirka 390 tillfälliga eller kvarstående. Några förvildade eller kvarstående arter med mer än 25 lokaler har inre heller karte­racs, eftersom de inre är konsekvent antecknade i olika delar av landskapet, och utbredningen där­för är ofullständigt känd. 

Lokalangivelser 
I texten står också i vilka delar av landskapet väx­ten finns. Där används någorlunda lättbegripliga termer for de olika utbredningsområdena, vilka förklaras på s. 200, där även en karta finns. 
Kålland anges ibland for arter som ställer spe­ciella krav på klimatet, det vill säga arter som krä­ver lång vegetationsperiod och/eller varma höstar. Det är främst arter med huvudsaklig utbredning i sydligaste Sverige som har en del utpostforekoms­ter i landskapet. Det förekommer också att arter ur denna grupp anges vara vanliga utom på hög­landet och då inkluderas även Falbygden i hög­landet. 
Några jämförelser med äldre frekvensuppgifrer har inre gjorts utom i några undantagsfall. Även tidigare floraforfaccare har hafr problem med att ange frekvens i olika delar av landskapet, och det skulle bli mycket mångordigt att upprepa angivel­ser från Rudberg och Hasselrot. Rudberg (1902) angav till exempel utbredningar for arter "södre Älfsborgs län, norra Vg, silurformationen, Kinds hd" med mera. Hasselrot (Hasselrot 1967) an­vände termer som "silurområdet, Falbygden, Ätradalen, vid Vänern, Götaälvsområdet" med mera for att skilja på frekvens i olika delar av landskapet. 

Rutor 
Efter karchänvisningen kommer en uppgift om antalet lokaler som rapporterats under inventer­ingen, utom for vanliga och mycket vanliga arter.
Dessutom anges i hur många rutor arten är fun­nen samt andelen i procent. Andelen anges inte för sällynta och mycket sällsynta arter (1-3 pro­cent). Indelningen i rutor följer den traditionella för moderna landskapsfloror, det vill säga en ruta är lika med ett tidigare ekonomiskt kartblad på 5 km x 5 km. Rutorna finns angivna på "gröna kartan" eller tidigare "topografiska kartan" i skala 1:50 000. 
Landskapet innehåller 830 rutor. Av dessa är cirka 100 stycken endast delrutor med små land­arealer i landskapsgränsen eller mot hav och sjöar. Vi har inte lagt samman dessa med grannrutorna. De allra biotopfattigaste av dessa kan ha mindre än 100 arter. Här finns rutor med isolerade öar i Vänern, några hektar åker vid Göta älv eller 100 hektar högmosse i kanten mot Småland. Antalet delrutor drar ner genomsnittet funna arter per ruta. 

Lokalförteckningar 
För sällsynta arter med mindre än 25 lokaler finns sist en lokalförteckning. Några intressanta arter som är av speciellt intresse, till exempel horade arter, har en lokalförteckning även om det finns något fler än 25 lokaler. Däremot kan några kvarstående arter med mindre än 25 lokaler sakria lokaluppgifter, mestadels beroende på att de är inkonsekvent rapporterade. 
Lokalförteckningen består av rvå avdelningar, den första med aktuella fynd satta i normal sril. Årerfynd av äldre uppgifter finns även i denna avdelning med uppgifter om belägg och litteratur. Äldre uppgifter, från ej återfunna lokaler, är satt i liten stil. Lokalerna är ordnade på traditionellt sätt från söder till norr (i stort sett efter koordina­ter). Landskapets omkring 460 socknar är svåra att hålla reda på, och därför inleds lokalen med kommunens namn i fet och socknens namn i kursiv stil. En förteckning över kommuner och socknar finns i avsnittet om landskapets territori­ella indelning. 
Lokalerna skiljs åt av semikolon. Finns flera lokaler i samma socken upprepas inte kommunens och socknens namn uran semikolonet visar att det rör sig om ytterligare en lokal. För äldre uppgifter står kommunens namn inom parentes. Kommunangivelsen även för de gamla fynden är till för att lättare kunna se var i landskapet de hör hemma, även om det nutida kommunnamnet inte fanns då fyndet gjordes. Ibland står även sockennamnet inom parentes om samlaren inte angivit detta på den ursprungliga etiketten. För äldre uppgifter citeras så gott som alltid ordagrant vad som står på etiketten eller i litteratur, men stavningen har mestadels moderniserats. 
Efter socknen kommer en lokalbeskrivning i stort sett med de ordalydelser som inventeraren lämnar. Lokalen anges i allmänhet med utgångs­punkt från ett namn på topografiska kartan i skala 1:50 000. Tyvärr har de senare upplagorna av kartan - gröna kartan - färre namn på gårdar och byar än de upplagor vi använde vid inventer­ingen, varför det ibland inte går att återfinna namnet på dessa. Efter lokalbeskrivningen följer en koordinat i Rikets Nät för lokalens hekrarruta. 
Efter koordinaten står inom parentes invente­rarens namn och årtal för listan. För äldre uppgif­ter sakrias koordinater, och årtalet står före paren­tesen med uppgifrslämnare och litteraturhänvis­ning, eller i vilket herbarium belägger finns. Sist, med liten stil, finns för många mindre vanliga arter där lokaler inte räknas upp uppgifter om antalet belagda lokaler och antal litteraturuppgif­ter. Det är inga exakta uppgifter eftersom det kan finnas många belägg från till exempel "Kinne­kulle" eller "Billingen". Till exempel kan det fin­nas 20 belägg som anger "Kinnekulle" och ett som anger "Kinnekulle, Ösrerplana hed" men fall som detta räknas som belägg från endast en lokal.

Tabell över herbarier 

GB – Göteborg 
LD – Lund 
S – Riksmuseet Stockholm
UME – Umeå 
UPD – Uppsala