Vanlig i stora delar av kustlandet men lägre frekvens vid den flacka nordmalingskusten. I inlandet allmän upp till åtminstone Åda/sliden och Ramsele. Längre i nordväst samt i de nordöstra inlandssocknarna glesare förekomster, arten blir här mer beroende av rikare underlag och gynnsam exposition i kogssluttningar och raviner.
Ekologi
Brantberg, särskilt sydväxtberg i kogklädda rasmarker, även eljest i torr-måttligt fuktig, örtrik gran-, bland- och lövskog, gärna i blockiga skog -sluttningar, nipbranter, bäckraviner, klyftor etc. Ibland i örtrika ängsbackar och någon gång i albård vid havet. Även i hagmarker, skogsbryn, på hyggen och örtrika vägslänter. Oftast i örtrik växtlighet men föga krävande och kan ibland vara det enda från den trivialaste floran avvikande inslaget i magra rasbranter och andra skogssluttningar.