Sannolikt ursprunglig i medelrikkärr, främst på fastare mark i randzoner, såväl i de kalkberikade delarna av V-NV Ångermanland som i kustens diabas- och skalgruspåverkade kärr. Även i öppna, gräsbeväxta rasbranter i sydväxtberg och på örtrika hällmarker. Dock betydligt allmännare som kulturföljare i torra-måttligt fuktiga ängsmarker med kortväxt vegetation , torrängar, betesbackar, nipor t ex i Resele på 28 av 35 inventerade lokaler i niplandskapet mellan Myre och Sorte (Sahlin 1981), lägdor, hagmarker, fäbodvallar, stigar, dikesrenar, vägslänter, skogsbilvägar, hyggen. En gång noterad efter skogsbrand i Resele kolbotten på brandfält vid Selsjön 1914 (Hesselman 1917a).

Övergångsformer till följande underart är emellertid ej sällsynta i landskapets inre delar, troligen vanligare än typisk ssp. frigida. Flera belägg av sådana mellanformer har insamlats i t ex Ådalsliden, Junsele, Fjällsjö och Tåsjö (Malmq. h, Mascher h det Ö. Nilsson).