Havsstrandängar, sällsynt vid den branta och klippiga södra och mellersta ångermanlandskusten, vanligare vid den flacka kusten i norr. Detaljutbredning dock dåligt känd. Vidare åtminstone förr på kulturmarker, fuktängar, troligen slåttervallar och åkrar men ståndorter för äldre fynd sällan angivna. Den kulturmarksbundna ssp. apterus  torde sålunda ha minskat avsevärt eller försvunnit från landskapet. - 22 (17).

Kusten Häggdånger Lindom (Arn. 1925). Härnön Järesta 1856 (C. P. Laest. S jfr Frist. 1857); 1905 (E. Kempe h); Vangsta (Arn . 1925). Härnösand Framnäs 1879 (Arn. UPS); 1925 (Bergv.). Säbrå 1866; Framnäs 1879 (Arn. UPS); Gådeå; Prästbolet (Arn. 1925); Finsvik 1902 (F. Peters S). Hemsö Dravle (Arn. 1925). Nora Storön klippstrand SV sidan 1974 (Edin & Holmg. 1975b); Storsandsviken V sidan av Gaviksfjärden enda lokal i trakten (Ericson 1978). Nordingrå Räfsö (Arn. 1925). Ullånger Knäppa 1857 (Frist. S); Mäja 1857 (Frist. UPS jfr Frist. 1858). Vibyggerå 1857 (Frist. 1858). Själevad 1836 (Reuterm. GB). Nordmaling flerstädes på havsstrandängar (Ericsson 1982). N inlandet Skorped Lännäs 1922 (Almq. 1941). Anundsjö Norrflärke 1908 (Birger 1909a). Bjurholm 1862 (L. Grundberg UME). Ådalen Gudmundrå Frånö (Nordl. enligt Arn. 1925). Ed Österås strandäng 1909 (Pleijel S). V inlandet Stigsjö Böle (Arn. 1925).