Strandtraven är den enda svenska kärlväxt som har sin förekomst inskränkt till Ångermanland. Här är den utbredd utefter ca 9 mil av brantkusten, från Häggdånger och sydligaste delen av Härnön till Skags udde. Arten upptäcktes redan i mitten av 1700-talet av linnelärjungen J. Biberg (jfr sid 65) och rapporterades från Sverige av Linne (1753) i Species Plantarum. Närmare uppgifter meddelades i hans Flora Svecica (1755 ):
"Habitat in maritimus scopulis Angermanniae ad Bonsiär ( = Bönskär) & Hemsön J. Biberg". Ett odaterat belägg med påskrift "Härnösand" utan uppgift om insamlare finns i Linnes herbarium i Kew, London (fig 26). Sannolikt är detta underlaget både för den svenska primäruppgiften (jfr Nordstedt 1920) och typexemplaret för Linnes beskrivning av arten. Samtidigt utgör denna insamling från 1753 eller något år tidigare den äldsta bevarade pressade växten från Ångermanland.
Ingen tendens till expansion av utbredningsområdet N-ut eller S-ut har konstaterats sedan det blev närmare kartlagt på 1930-talet (jfr Holmboe 1937, Mascher 1978d, Ericson & Mascher 1978). Det angivna antalet lokaler är en minimisiffra då vissa kuststräckor särskilt i Nora och Nordingrå redovisas som enheter liksom flertalet öar utom Härnön, S. och N. Ulvön. Jfr karta hos Ericson & Mascher (1 978). - 120 (12).
Ekologi
Exponerade sand-, klapper- och klippstränder i yttre havsbandet, såväl på öar och skär som på öppna fastlandsavsnitt. Saknas i de inre fjärdarna. Vanligast på övre och mellersta landstranden, men någon gång i albård eller (som landhöjningsrelikt) i barrskogsbryn innanför den öppna strandmiljön. Växer inte sällan på mycket utsatta lokaler i klippspringor nära strandlinjen där få kärlväxtarter uthärdar, även på strandvallar av uppkastat grus- och driftmaterial. På sandstränder trivs den bäst där marken är något fastare och bunden av gles växtlighet såsom tuvor av Festuca ovina, Leyrnus arenarius, Honkenya peploides, Thyrnus serpyllum och Empetrum hermaphroditum. Enstaka ex har setts upp till 70-80 m från strandlinjen på flacka, sandiga uddar t ex i Nordingrå Storsand 1983! Stundom spridd till kulturbetingad rr.iljö såsom grusutfyllnader, körvägkanter o dyl intill havsstranden. Underlaget är ofta diabas och anortosit, men arten förekommer även på rapakivigranit, metagråvacka och sandsten. Mångenstädes är den riklig och dominerande, en karaktärsart för Höga Kustens stränder med ymnig blomning under försommaren. Tidigast sedd nästan utslagen i Nordingrå Edsätterfjärden 4.5. 1975! Blommar mest från slutet av maj till början av juli. Enstaka blomskott kan förekomma ända fram till hösten.
Variation
Med håriga blad: Härnön 1824 (L. L. Laest. UPS); 1847 (Ångström UPS); 1866 (Arn. UPS); 1942, 1946, 1949 (K. Holm UME); Megrundet Solumshamn 1934 (S. Kilander 1978 r); Notviken (K. Holm enligt Mo 1953); Skärsten = Sälsten? odaterad (Unaeus UPS); Sälsten (K. Holm enligt Mo 1953). Nätra Bäck 1885 (Neuman UPS). Själevad Svartlandsudden 1977! UME UPS h; Storstensudden-Gullvik; Munkudden-Skommarskaten 1978!; Skommarskaten vid fyren 1977! Arnäs Råskärsön Osidan 1970! Grundsunda Stubbsand 1977! Övergångsformer förekommer. Med parflikiga blad och större rundad ändflik: Nordingrå Germundsön (Mo 1953); Rotsidan längst i S 1969! Själevad Storstensudden-Gullvik 1978! Varianter med mer eller mindre påtaglig tendens till parflikighet är vanligast hos kraftiga ex med välutvecklade bladrosetter.
Lokaler
Suecia (Linne 1753, jfr Härnösand och Hemsö nedan). Kusten Häggdånger havsstrand ca 200 m S Gropudden granitklippor 1986 (Hellq.). Härnön 1824 (L. L. Lae t. 1824); S-ligaste delen V Måsskär 1942 (R. Rydberg S); Megrundet 1934 (S. Kilander UME), 1986 (Hellq.); Bredgrundet 1962 (S. Kilander S); Solumshamn yttre sidan 1944 (R. Rydberg Sjfr Grap. 1947); Sjöviken 1912 (Lange S); Smitingssand (Arn. 1918); Härnöklubben 1827 (Hildebrand LD), 1975 (Jonzon 1977); Gånsvik 1881 (Lönnkvist S), 1947 (Björkman UPS); stranden N-ut (V. Lundgren foto hos Grap. 1933); Notviken (K. Holm enligt Mo 1953); Sälsten odaterad (Unaeus S), 1869 (Nordl. S), (K. Holm enligt Mo 1953); l km NO Sälsten 1932 (A. Granberg UME); N stranden 1922 (Grap. S); Långsanden odaterad (L. L. Laest. S), 1855 (J . E. Wikström S); Fridhem 1882 (S. Ödman LD), 1918 (G. Johnsson S). Därtill ett 25-tal till lokaler med ospecifiserade belägg i samtliga herbarier. Härnösand 1753 eller något tidigare (belägg i Linnes herbarium Kew, London, fotokopia i LD, sannolikt härrörande från J. Bibergs fynd på Hemsön och Bönskär jfr nedan); 1806 (J. Dalman UPS jfr Kilander 1987); 1820 (Lunell LD); 1824 (L. L. Laest. S UPS); mekaniska verkstaden 1891 (H. Nordin LD); N stranden nedom Villan 1904 (A. Åström UME), Bayards villa ( = föreg?) invid hamninloppet (Mörner 1920). Därtill närmare 35 till lokaler med ospecifiserade belägg i samtliga herbarier, många av dessa torde hänföra sig till Härnön. Säbrå Saltviksskogen 1894 (T. Arnell UPS); Lungö 1909 (F. Peters S jfr Arn. 1918). Hemsö Bönskär (J. Biberg enligt Linne 1755), 1866 (Gröndahl GB LD), 1922 (I. W. R. Uggla GB S); Hemsön (J. Biberg enligt Linne 1755), 1880 (Lönnkvist LD). Nora Storön 1868 (Arn. S), sprickor i sandsten 1974 (Edin & Holmg. 1975b). S-udden på sandsten 1980!; Ågrundet 1955 (Evers h); Grönsvik 1856 (Frist. 1857 S), 1976 (Ståhl 1978a, b); Berghamn Kapelludden O-sidan 1947 (Björkman UPS), 1976 (Ståhl 1978a, b); Berg 1864 (Arn. UPS); Norrskatan; Rödhällorna; Kullmyrberget; Norrsjöberget 1976 (Ståhl 1978a, b); S Bråtan-Bergdalsbergets NO-udde 13 förekomster varav några sannolikt = föregående enligt karta (Ericson & Mascher 1978). Nordingrå Germundsön 1955 (Mo 1953 UPS), 1 lok enligt karta (Ericson & Mascher 1978); Skataudden 1969!; Ringkalleberget strandklippor på sandsten 1968!: Rotsidan 1969! (jfr Ölund 1969. Mörner 1974, Ericson & Mascher 1978); Långskäret: Rotskäret: Fågelskäret; Grisselskäret; Nördflasen; Högbonden; Furan enligt karta (Ericson & Mascher 1978); "Lossmen = Höglosmen (Wahlenberg 1824), 4 lokaler enligt karta (Ericson & Mascher 1978); Bönhamn 1935 (Grap. GB LD S), 1967!; S och N Bönhamn 1971 (Ericson); Edsätterfjärden V Hummelviken 1975!; Rävsön SO-sidan enligt karta (Ericson & Mascher 1978); d:o N udden (Lundq. 1975 r); Rammberget NO-sidan (Nyl.) 1969!; Norrfällsviken bl a på grusutfyllnad vid stranden strax NO fiskeläget 1980!; Storsand 1946 (Bergf.), 1959, 1967 (Evers LD UME h), 1966! (Mascher 1976b), en av landets rikaste förekomster 1983! och senare; V Storsand klippor 1971!; Villmyran vid Ullångerfjärden 1966! (Mascher 1976b). Vibyggerå Harkbuten 1927 (Arw. 1927); Sörskäret SO Mjältön 1973!; Mjältön Norr-Aspviken 1969!; d:o S- och O-sidan av ön 1970 (Lundq. 1971); Bösslan 1975 (Hornman & Nystr. 1977); Värnshalvön 1978 (Ekelund 1978). Nätra Långskäret SO S. Ulvön 1970 (Ericson, jfr Ericson & Mascher 1978); S. Ulvön 1916 (A. Frisendahl UPS); d:o O-stranden 1948 (S. Selander S); d:o N-spetsen 1956 (P. Silen UME); Flasan 1927 (Arw. 1927); N. Ulvön 1924 (Skotte Ö); d:o Rödharen = SV-udden (Bartler 1953a), 1965!; d:o Ulvöhamn 1938 (Å. Sjödin h); d:o Norrbyn stenig sandstrand 1938 (Å. Sjödin); d:o Nörd-Sandviken 1970!; d:o Storviken bl a på grus invid en körväg trängd av annan växtlighet 1983!; Ratan (C. P. Laest. enligt Frist. 1858 sockenangivelse Vibyggerå), 1973!; Ronön SV sidan 1971!, NV stranden 1976!; Västervärnsingarna O-sidan 1969!; Östervärnsingarna d:o 1971!; Värnsingsklubbarna 1973!; Hälsingen; Högholmen; Öster-Strängön; Väster-Strängön; Älgön; Järvön 1975 (Hornman & Nystr. 1977); Skrubban "fågelberget" 1969!, (Edin & Holmg. 1975a); Trysunda på ett skär 1885 (H. Dahl UME); Gråskär 1970!; Kälavikens N sida 1980 (H. Rydberg); Bäck = Sandlågan? jfr nedan 1881 (Åkerbl. GB S UME); S Sandlågan klippor 1949 (Wmark); Sandlågan i Bäckfjärdens mynning 1947 (Wmark h). Själevad skärgården 1858 (V. & O. Holm GB S); Ällön 1972!; Klösan; Vågön 1975 (Hornman & Nystr. 1977); Vågöholmen 1970!; på ett skär nära Grisslans fiskeläge (C. J. Törnqvist enligt Fries 1857); Normanön 1975 (Hornman & Nystr. 1977); Öster-Genesviken N sidan 1977!, 1989!; Svartlandsudden bl a på klapper 1973!, 1977! UME UPS h, 1989!; Ottelandet 1973!; Norrvåge = vid Bäckfjärdens inre del? 1858 (V. & O. Holm UME); mellan Storstensudden och Gullvik 1978!; Gullvik sandfält vid havet 1922 (Almq. S), 1978!; mellan Munkudden och Skommarskaten på diabasklippor och sand 1978!; Skommarskaten vid fyren 1977! Arnäs 1836 (Hörnell GB jfr Malmön); Råskärsön grusig havsstrand 1922 (Almq. UPS), O-sidan 1970!; Malmöklubb 1922 (Almq. 1941); Malmön odaterad (Hörnell LD S), 1975 (Hornman & Nystr. 1977); Skommarhamn klapperstensfält 1922 (Almq. S); Hörnskatan 1856 (G. Håkansson UME jfr Cederwald 1867), 1922 (Almq. 1941). Grundsunda (Grap. 1937); Stubbsand på klippor och sand även i tallskogsbryn ovanför sandstranden 1971!; Tennviken 1916 (S. Strandberg h); Skeppsmalen 1947 (G. Olsson LD), viken V om Skagen (Grap. 1953), Skags udde klippor utanför fyren 1967!
En uppgift om att arten skulle förekomma vid Hälsinglands kust (Alroth 1951 jfr Selander 1955) har senare dementerats.
