Inte sällan rikliga, vackra bestånd . Den i särklass mest variabla av släktets arter i Ångermanland både vad gäller blommornas form , färg och mönstring amt bladens form och fläckighet (fläckar kan saknas). Hybridiserar särskilt med D. maculata subsp. fuchsii, till synes mer sällan med D. incarnata var. incarnata och D. incarnata var. cruenta. Eftersom arten tidigare sammanblandats med den nordliga varianten av D. incarnata var. incarnata, D. incarnata var. cruenta och diverse hybridformer upptas nedan endast uppgifter grundade på belägg och aktuell, pålitlig fälterfarenhet. Äldre litteraturuppgifter betraktas som osäkra. - 85 (11).
Begreppet Dactylorhiza transteineri används här i vid bemärkelse i enlighet med Hylander (1966) och ställning tas inte till hur de synnerligen variabla nordskandinaviska formgrupperna bör avgränsas taxonomiskt. De har bl.a. benämnts D. pseudocordigera (Neum.) Soó respektive D. lapponica (Hartm.) Soó. Nyligen har visats att den förstnämnda arten enligt angivna karaktärer t ex hos Lid (1979, 1985) inte kan upprätthållas (Reinhard 1985, jfr Wischmann & Nordal 1987). Enligt Wischmann & Nordal (1987) bör samtliga former i det nordliga komplexet föras under D. lapponica. Frågan kan dock knappast anses slutgiltigt utredd med hänsyn till de uttalade variationerna i olika delar av fjällkedjan och skogslandet, med markant avvikande populationer på åtskilliga lokala växtplatser såsom kunnat konstateras inom Ångermanland.
De ångermanlänska sumpnycklar som uppträder på kalkrika myrar i västra Helgum, Edsele och Ramsele utmärker sig för stor variabilitet i flera karaktärer. Bladen är ofta långsmala, rännformiga, stundom uttalat kurverade, med kraftig fläckning på översidan, men de kan också sakna fläckar. Kortbladigare typer förekommer dock även, och bladen är då ofta plattare. Blomaxet är relativt glest med stora pupurröda blommor. Oftast är läppen bred och utplattad, men det finns också former med smal läpp som har tillbakavikta kanter. Läppteckningen är oftast uppbruten med slingor och ringar, men även härvidlag är variationerna legio. Sporren är tämligen grov, rak eller oftare något böjd, lätt konisk. Populationerna kan skilja sig markant från lokal till lokal. Speciellt anmärkningsvärda avvikelser visar de ovannämnda förekomsterna i Nordingrå, Ådalsliden, Junsele och Stigsjö. Dactylorhiza majalis subsp. sphagnicola, som nordligast är känd i Hälsingland, har ännu ej påträffats i landskapet.
Ekologi
Kalkpåverkade medelrikkärr i västra Ångermanland, få utposter på andra håll. Tillhör de mest krävande inslagen i dessa trakters myrflora. Växer främst i halvöppen miljö i kärrkanter och glest träd- eller buskbeväxta kärrpartier, mer koncentrerad till kärrens randzoner än D. incarnata.
Variation
En relativt påfallande, dock ej skarpt avgränsad form som iakttagits på några håll synes överensstämma med D. traunsteineri var. blyttii (Rchb. f.) Soó enligt beskrivning hos Hylander (1966), tidigare uppfattad som tillhörande formgruppen D. pseudocordigera (Neum.) Soó, fjällnycklar. Blomaxet är relativt kort med något assymmetriskt anordnade glesa blommor, läppen jämförelsevis smal, ibland killik. Ett påfallande drag är de korta, breda bladen med en småfläckighet på översidan som tenderar att anordnas i tvärgående band. Det sistnämnda gäller särskilt de nedersta bladen. I utpräglad form har denna typ eljest setts flerstädes i trakten av Tärna i Lycksele lappmark. I Ångermanland har liknande populationer noterats på följande lokaler:
V inlandet Graninge Björnkällmyran 1979-80 (Pierre foto). Helgum Rödmyran O Rödhällhöjden vid källdrag i V kanten enstaka; Rörmyran V Kråkmyran 1 ex 1984 (Pierre); Holmstakälarna NV delen "Rosendelund" 1981, 3 ex 1983 (Pierre). Edsele Gideåbergsmyrarnas naturreservat Mellanmyran 1 ex 1977 (hos Westm. 1988 anges fyndår 1976), d:o 1979, d:o 1983 (Pierre foto); O Lövåsån 500 m NNO Nykojan 1 ex 1980 (Pierre & Bergv.). Ramsele Bodflon SV Vallåsen 3 ex 1980! h; myr NV Vallsjön N hammerdalsvägen några få typiska ex samt övergångsformer 1979! h; Tvärmyran strax NV Svedbergsviken i V delen av Stor-Finnsjön 6-7 ex, i närheten övergångsformer till omgivande population av D. traunsteineri (B. Mascher) 1977! h (conf A. Lundqvist); sumpskog V Stockbergstjärnen nedanför Stockberget i V delen 1982 (Bergv. & Pierre).
Lokaler
Kusten Säbrå "ofvan Bondsjöänget" 1875 (Arn. LD S UPS jfr Hartm. 1889. enligt granskning av Vermeulen 1939 "O. angustifolia * cruenta", dock rör det sig enligt Å. Lundqvist utan tvivel om en traunsteineri-form), miljön torde numera vara spolierad genom bebyggelse. Nordingrå Halsviksravinen SV N. Rävsöviken myr 1967 (Nyl. h det Å. Lundqvist ).
Ådalen Ådalsliden medelrikkärr 800 m SSV Överå V landsväg åtskilligt 1979! h (conf Å. Lundqvist, avvikande form med smala blad, svagt markerad bladfläckning och ljus blomfärg). Junsele [Stormyran 3 km O Eden 1981 (Muhr & Due 1983, osäker bestämning);] Stormyran vid Slättbränna S delen i markområde med gungflyn stort bestånd 1972 (Malmq.), 200 ex 1973! h (avvikande enhetlig form med ljus blomfärg, korta blad utan fläckning, det A. Lundqvist, jfr Mascher 1974), minst 100 ex 1989 (Malmq. 1989).
V inlandet Stigsjö Starrmyran 1,5 km O Gillersberget; Vålmyran 1 km SO föreg (Fryl. 1975); liten översilningsmyr N Djupsvedjan vid Gåltjärnsvägen 1974-75 (Fryl. 1985 h, på lokalerna i Stigsjö avvikande något småväxt och småblommig form). Helgum Rödmyran O Rödhällhöjden flera ex i kanterna; Rörmyran V Kråkmyran rikligt 1984; Per Hakesmyran; Bodmyran 1987 (Pierre); Flasmyran 1 km S Helgumsbodarna: Stor-Runmyran SSV Runeåberg; Vintervägmyran Runeåberg 1978 (Sim.); Prästflon riklig och mångformig 1972!, 1973! UME h, (Ohlson 1980, 1982); Holmstakälarna 1979 (Fryl. & Viotti 1981), 400-500 ex 1981 (Pierre); Storkälen S Långån 1979 (Fryl. & Viotti); Åmyran Långån 1979 (Fryl. & Viotti 1981); Långån S-sidan S Mamsellmomyran 150 m uppströms landsväg 1981 (Bergv. & Pierre); Långmyran N Ytterbodarna 1979 (Fryl. & Viotti 1981), mer än 100 ex 1980 (Pierre). Edsele Runflon 1956 (K. Holm LD), 1972!; Stensjöflon rikområde i alskog 1982 (Pierre); Mellerstmyran 3 km SSV Vägersjö; Storflon 2 km SV Vägersjö 1982 (Muhr & Kustås UME); Lill-Långtjärnflon; Sjömyran inklusive Oxslåttern och Porsmyran; Fjällflon 1982 (Muhr & Kustås); Vägersjö flon vid kvarnen i Lillgiån 1948 (Bergv. UPS); Bodflon 1,5 km N Ytterbodarna 1979 (Fryl. & Viotti 1981); Björkmyran i Djupdalsbäckens SV-sluttning (Bergv.), 1978 (Sohlin & Bergst. 1980); Höjdmyran strax ovanför Djupdalsbäckens källa 1975 (Pierre); Gideåbergsmyrarnas naturreservat Småmyrarna (Bergv. 1953), 1967!, 1972 (Lundq. 1972); d:o Mellanmyran 1950 (Bergv. 1953 S UPS), 1967!, 1972 (Lundq. 1972): d:o Rävlarna 1950 (Bergv. 1953 UPS); några 100 m Nykojan O Lövsån (Pierre) 1973! UME h; Slåttesmyran N Gammelmo; SO Tynnerås liten myr 1979 (Fryl. & Viotti), de två sistnämnda lokalerna är de enda kända O om Faxälven. Ramsele 44 lok, flertalet koncentrerade till Faxälvens dalgång och området västerut till jämtlandsgränsen, endast 3 lok är kända längre O-NO om älvdalen: Imnäsflon Hemsjön; Svanalokarna O Strömnäs 1978 (Sim.) båda O om Fjällsjöälven; Älgmyran 3 km O Nässjön V landsvägen Nordankäl-Ramsele sparsamt 1971! Fjällsjö Mickelsmyran NV Högbränna 2 ex; Håvimyran sparsamt 1977! Bodum Stormyran O Rörströmsälven SO Flyn medelrikkärr 1982 (Bohlin & Gärdemalm 1983 och i brev). Tåsjö Sönnanbergsmyran O Kroktjärnsbäcken björkbeväxt rikkärr 1982 (Bohlin & Gärdemalm 1983 och i brev), myrens V del O Kroktjärnsbäcken 2 ex varav 1 utan bladfläckar 1986! foto (liknande typ av D. traunsteineri som dominerar i Edsele-Ramsele); [Tåsjöberget "täml allm" (Henriksson 1970, belägg okänt, osäker uppg).]
