Denna storväxta form, förr ofta förväxlad med Eleocharis mamillata, företräder ensam arten vid skyddade, sötvattenpåverkade havsstränder från Medelpad och norrut (utposter finns längre söderut). Den är vid ångermanlandskusten en karaktärsväxt på grunt vatten med mer eller mindre lerblandad finsedimentbotten, ofta dominant, växande i ett bälte utanför en zon med E. uniglumis. Ymniga förekomster finns i de inre fjärdarna, bl a vid Ångermanälvens mynningsvik upp till deltat, medan den endast går ut obetydligt i skärgårdens inre delar (Ericson 1978). Ökar norrut utefter Höga Kusten, blir vanligare vid den flacka nordmalingskusten.