Alla belägg utom från Västgranvåg och Mångmanån granskade av Mäkinen (1965). Insamlingar från dessa lokaler samt dubletter av Fristedts insamlingar från Ytterlännäs 1863 och Helgum 1856 i Helsingfors botaniska museum granskade av Harmaja 1986-1989. Vidare har belägg i LD och S kontrollerats av Å. Lundqvist och T. Karlsson. Arten utmärker sig genom bleka slidor, även vid mognaden gröna, täthåriga fruktgömmen med kortare, bredare näbb än C. digitata och gröna högbladsslidor. Den beskrevs först av Fristedt (1857) som en varietet, C. digitala var. pallens.
Ekologi
Löv- och blandskogssluttningar. I Finland enligt Mäkinen (1965) på torra, öppna moränbackar, enligt Harmaja (1986) i torrare skogsmark på rikt underlag, gärna åssluttningar och andra isälvsformationer, undviker skuggiga, fuktiga och mikroklimatiskt kallare miljöer. - 7 (7).
Lokaler
Kusten Nora Torrom 1951 (K. Holm LD UME). Ådalen Ytterlännäs Angsta 1861 (Frist. 1863 S), 1863, 1869 (Frist. BG H LD S). Sollefted Västgranvåg nipan Borgen 150 m O bron över Faxälven V nipbranten i gles gammal tallskog samt vid N nipfoten 1989 (Westm. H conf Harmaja). Ed Österåsen 1910 (Johns. LD S, A. Möller So nu i UME conf H. Harmaja jfr Westm. 1988). Resele Mångmanån N sidan skogssluttning nedanför väg 90 1980 (Högberg 1980, benämnd C. pediformis), 1981 (Malmq. UME h), 1988 (Pierre h). V inlandet Helgum Gransjö gästgivargård lövskogen vid Helgumsjön 1856 (Frist. & C. P. Laest. H LD S jfr Frist. 1857), 1863, 1865 (F. Kempe & Leyonmarck LD, F. Kempe GB); 1873 (F. Kempe & Leyonmarck S UME); 1863 (F. Kempe S) ; 1867 (K. Arnell LD S, Arn. GB). Edsele Gideåberg 1953 (K. Holm LD).