Införd i fodervallar under andra hälften av 1800-talet och början av 1900-talet, sedan 1920-talet utbredd i hela landskapet. Nu allmän på torrare kulturängar, lägdor, åkerrenar, torräng, backar, nipor (t ex noterad i Resele på 30 av 35 inventerade lokaler i niplandskapet mellan Myre och Sorte 1980 enligt Sahlin 1981), fäbodvallar etc. Särskilt riklig på övergivna, ännu ej igenväxta lägdor och ängsmarker där slåtter och bete upphört. De senaste decenniernas minskade betesdrift och jordbruksnedläggningar har åtminstone på kortare sikt gynnat arten. Även allmänt spridd utmed landsvägar och järnvägar, vanlig i vägslänter, på banvallar och bangårdar.