Sannolikt ursprunglig på exponerade steniga och blockiga havsstränder, ej sällan i driftvallar. Dock låg frekvens utmed Höga Kusten jämfört med kusterna vid Bottenhavet i övrigt och vid Bottenviken, tycks saknas utefter vissa delar av Ångermanlands brantkust (jfr Ericson 1978), vanligare norrut men detaljer otillräckligt kända. I övrigt kulturföljare i sandiga eller grusiga torrängsbackar med gles vegetation, även nipbranter samt torra sandiga lägdor. Särskilt allmän utmed landsvägskanter och järnvägar, på bangårdar, gårdsplaner, hamn- och fabriksplaner, grustag, kyrkogårdsmurar m m, stundom rabattogräs. Ibland massblommande på vägkanter, där blomstänglar inte sällan kan ses långt fram i oktober.