Spridd i hela landskapet men ej uppgiven i Hemsö, Skog, Örnsköldsvik, Dal (dock känd i enklav till Torsåker), Styrnäs, Långsele, Graninge samt i de två nordvästligaste socknarna Bodum och Tåsjö. Allmännast vid Höga Kusten samt i Ångermanälvens och Faxälvens nipravinlandskap där lämpliga miljöer är vanliga. Vid kusten flerstädes i raviner som mynnar i havet, någon gång nära havsstranden såsom i Vibyggerå Skuleskogen innanför albård vid Mjältösundet O myren NO Gårdberget 1972 (A. Andersson 1972); dock ej känd från skärgårdsöarna.
Ekologi
Löv-, bland- och stundom enbart granskogsklädda, oftast djupt nerskurna bäckraviner och skogsbäckar, även källstråk i skogssluttningar t.ex. vid foten av sydväxtberg och nipbranter. Rikligast på kortvarigt översvämmade sedimentplan och sedimentöar i ravinbottnar, särskilt vid bäckkrökar, bäcksammanflöden och dylikt men även i blockiga raviner.
Där fuktighet sipprar fram ur ravinbranternas sidor kan bestånden utbreda sig ett stycke upp i dessa. Mest på näringsrikt underlag. Ofta högvuxna täta bestånd med få andra kärlväxter men gärna tillsammans med t ex Stellaria nemorum, Filipendula ulmaria, Valeriana sambucifolia, Lactuca alpina, någon gång Poa remota, Glyceria lithuanica och Cinna latifolia.
