Ängsbackar, nipbranter, skogsbryn, glesa lövoch blandskogssluttningar, brant berg, fäbodvallar, gårdstun, stigkanter, vägslänter, dikesrenar, åkerrenar, kraftledningsgator, även på grusig mark på bangårdar och banvallar, i hamnområden o dyl . Särskilt vanlig i kulturbetingade ängsmiljöer men känslig för hård betning. Vidare allmän i torr, ofta blackig gräsmark och klippskrevor ovan vågornas högsta räckvidd på havsstränder samt steniga och grusiga stränder vid vattendrag. 

Vitblommig: Nätra Värnsingarna (Mo 1953). Junsele nipbrant V Sollefteåvägen strax N älvbron 1973! Graninge Ledingeberget under högsta bergkammen på S-­sidan i en liten tvärdal 1976 (Pierre). Helgum Västbygammbodarna 1982 (Pierre). Edsele vid prästgården 1975 (Bergv. h).

Norrlandsviolen uppställs ibland som art. Mellanformer till ängsviol är dock ej sällsynta. Belägg finns från följande lokaler: Härnön 1925 (E. Nordström S). Högsjö Ramvik 1913 (Johns. S). Sollefteå 1902 (T. Fries S); Trängnipan 1910 (Pleijel S); Västanbäck hagmark 1922 (V. Samuelsson S UPS). Tåsjö Brattbäcken översvämningsbältet 1927 (Cederg. S).