Myrmark i torrare tuvor och fastmarkszoner. Ej sällan i myrdikeskanter, kan kvarstå på uttorkande myrpartier. Steniga, örtrika barr- och blandskogssluttningar, rasbranter, klipphyllor och klyftor i brantberg, skrevor i hällmarker och på klippstränder vid havet ovan vågornas högsta räckvidd, även långt ute i skärgården.

Typisk Huperzia arctica, gulgrön med korta, mot stammen inkrökta blad, är ej noterad.