armeniskt björnbär
Rubus armeniacus
Mer information om arten

Status: ganska sällan odlad bärbuske; mycket lätt självsådd med fågelspridda frön, bofast och mångenstädes fullständigt naturaliserad. Först uppgiven 1915 från Lund (Blom det. AOr i LD), men först efter 1950 mer spridd. Dock känd i odling sedan 1860-talet (KLun 2007).
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppenbarligen mycket starkt ökande – har på ungefär 50 år blivit en av landskapets vanligaste björnbärsarter.
Kommentar: B, granskare AOr och KAO.

Ekologi

Miljö: sol–halvskugga på frisk, oftast mycket bas- och näringsrik mark; igenbuskade kulturmarker, vägskärningar, åkerrenar, banvallar, sandtallskogar, park- och gårdsmiljöer samt ruderatmarker.

Utbredning

Funnen: 364 rutor (23 %).
karta