amerikansk dunört
Epilobium adenocaulon
(E. ciliatum subsp. ciliatum sensu Weimarck & Weimarck 1985)
Status: ursprungligen inkommen med transporter norrifrån dit den tidigare inkommit från Nordamerika, men nu fullständigt naturaliserad. Först uppgiven 1936 från Matteröd (enl. AOr muntl.) men därefter först 1942 från Vomb (JLin det. GSam i LD) och redan några årtionden senare fullständigt naturaliserad och relativt allmänt spridd – en helt oöverträffad invandringstakt således (se vidare TTy 1998b). I dag den vanligaste dunörten i vissa trakter och välspridd även i glest befolkade skogsbygder.
Förändring och hot: ökning med mer än 75 %.
Kommentar: tämligen variabel med avseende på bland annat blomfärg och behåring; vitblommiga former är ganska vanliga.
Ekologi
Miljö: sol–halvskugga på fuktig–blöt, gärna blottad, oftast tämligen basfattig–måttligt basrik, måttligt–mycket näringsrik mark; diken i betesmarker, hyggen och längs vägar, fuktiga ruderatmarker, grusplaner och gårdsmiljöer, fuktig schaktad mark, nygrävda dammar, trädgårdsland, högstarrkärr, högörtängar och näringsrikare stränder samt mer sällan havsstränder, växthusmiljöer och trädor.
Utbredning
Funnen: 1231 rutor (79 %).
