vittåtel
Aira caryophyllea
Status: gammal och bofast. Därtill fordom (främst 1920–40) odlad som foderväxt på mycket magra marker och därifrån förvildad.
Förändring och hot: under 1800-talet ansedd som sällsynt (Lilja 1838 & 1870) och känd från färre än 50 lokaler men under början av 1900-talet hastigt ökande, troligen främst till följd av förvildning, och vid mitten av århundradet med ca 160 aktuella lokaler, men därefter åter kraftigt minskande och sedan förra inventeringen med en minskning större än 75 %. Nationellt rödlistad (VU).
Förändring och hot: under 1800-talet ansedd som sällsynt (Lilja 1838 & 1870) och känd från färre än 50 lokaler men under början av 1900-talet hastigt ökande, troligen främst till följd av förvildning, och vid mitten av århundradet med ca 160 aktuella lokaler, men därefter åter kraftigt minskande och sedan förra inventeringen med en minskning större än 75 %. Nationellt rödlistad (VU).
Ekologi
Miljö: solöppet på torr, gärna sliten eller blottad, måttligt–mycket basrik men näringsfattig mark; torra sandiga renar, grustag, slitna sandfält och torrängar, sandiga markvägar samt någon gång klippängar på grönsten.
Utbredning
Funnen: 80 rutor (5 %).
