Status: sedan länge ofta odlad prydnadsväxt; ofta mycket länge kvarstående, etablerad och lokalt spridd och ibland fullständigt naturaliserad. Först uppgiven 1838 från N. Vram (Lilja 1838), men känd i odling sedan 1500-talet (KLun 2007) och en av de vanligaste överlevarna vid gamla torpgrunder.
Förändring och hot: ökning med mer än 75 %.
Kommentar: i nordöstra och mellersta Skånes urbergsbygder avser huvuddelen av uppgifterna en småvuxen och ofta fullständigt naturaliserad vildform som kan föras till N. p. subsp. pseudonarcissus (noterad åtminstone från Djurröd, Emmislöv, Finja, Gumlösa, Hjärsås, Häglinge, Hästveda, Hörja, Linderöd, Loshult, Matteröd, N. Sandby, Osby, Skepparslöv, Stoby, Träne, Visseltofta, V. Torup, Äsphult, Önnestad, Örkened och Ö. Broby). Denna form förefaller helt saknas i slättområdena där åtminstone huvuddelen av uppgifterna avser moderna mer storväxta kultursorter som kan föras till N. p. subsp. major. Dessa senare former uppträder med få undantag endast som kvarstående. Den mycket gamla småvuxna form med fyllda blommor som brukar kallas ’Van Sion’ har noterats på en handfull lokaler i främst landskapets mellersta del.