finsvingel
Festuca filiformis
Mer information om arten

(Festuca ovina ssp. capillata)
Status: sannolikt inkommen med gräsfrö, såväl genom medveten insåning som genom förorening i andra frövaror, och därtill möjligen även med tallplantor, men inkomsthistorien är till största delen okänd; ofta länge fortlevande på ursprungslokalerna och åtminstone ibland självförökande, bofast och vidare spridd. Först uppgiven 1814 från Brunnby (Fries 1814–24), men på grund av nomenklatorisk förvirring måste dessa äldsta uppgifter anses osäkra. Äldsta belägg är från 1904 från Alnarpsparken i Lomma (THed i LD), men då arten lätt förbigås kan den mycket väl ha funnits i landskapet långt tidigare. Förekomsterna i äldre parker har med stor sannolikhet sitt ursprung i blandade insåningar på 1880-talet medan förekomster på modernare naturtomter åtminstone delvis härrör från medvetna insåningar på 1970-talet. Förekomsterna i sandtallskogar kan däremot ha en betydligt längre historia och hänga samman med redan på 1700-talet importerade tallplantor.
Förändring och hot: osäkert då arten alltid varit förbisedd, men uppgiven från ungefär lika många (ca 15) rutor vid förra inventeringen.
Kommentar: B, granskare KAO och TTy.

Ekologi

Miljö: halvskugga på torr, måttligt–mycket bas- och näringsfattig mark; glesa sandtallskogar samt magrare partier i gamla parker och naturtomter.

Utbredning

Funnen: 15 rutor (0,9 %).
karta