kanadensiskt gullris
Solidago canadensis
(inkl. S. altissima)
Status: ursprungligen odlad som prydnadsväxt och förvildad, men nu sedan länge fullständigt naturaliserad. Först uppgiven 1850 från Ivetofta (Zett i LD), men odlad redan 1749 i Bjäresjö (Linné 1751).
Förändring och hot: ökning med mer än 75 %.
Kommentar: tämligen variabel i ett flertal karaktärer och variationen är åtminstone i Europa otillräckligt studerad. Det som ibland kallats jättegullris Solidago altissima är en tveksam art som är oskarpt avgränsad från S. canadensis s. str., men former som borde kunna föras hit har samlats åtminstone i Höör 1998 (3D0b3437, TTy det. TTy).
Ekologi
Miljö: solöppet på frisk, ohävdad, måttligt–mycket basrik, mycket näringsrik mark; ruderatmarker i olika stadier av igenväxning, gårds- och industrimiljöer, banvallar, renar, dikesslänter, häckar samt igenväxande inägor.
Utbredning
Funnen: 941 rutor (61 %).
