parkgröe
Poa chaixii
Status: åtminstone huvudsakligen inkommen med det gräsfrö som användes i parkanläggningar under 1800-talets senare del; ofta länge kvarlevande, självförökande och bofast och i vissa trakter lokalt spridd och fullständigt naturaliserad. Först uppgiven 1826 från ”Scania” (anonym det. CAML i LD).
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från betydligt färre (drygt 20) ruto vid förra inventeringen och först under senare år spridd även på större avstånd från de ursprungliga parkerna.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från betydligt färre (drygt 20) ruto vid förra inventeringen och först under senare år spridd även på större avstånd från de ursprungliga parkerna.
Ekologi
Miljö: halvskugga–måttligt djup skugga på frisk–fuktig, måttligt–mycket bas- och näringsrik mark; gamla skogsparker, medelrika och ängsartade lövskogar och -bryn, skogsvägsrenar samt någon gång alkärr.
Utbredning
Funnen: 39 rutor (2 %).
