fingerborgsblomma
Digitalis purpurea
Status: särskilt förr ofta odlad prydnads- och medicinalväxt; ofta självsådd och nu fullständigt naturaliserad. Först uppgiven förvildad 1832 från Genarp (HHRi i LD). Odlad sedan 1400-talet (KLun 2007), men först efter 1955 mer allmänt naturaliserad.
Förändring och hot: ökning med mer än 75 %.
Kommentar: vitblommiga former är åtminstone lokalt allmänna medan peloria-former med onormalt förstorad och mångflikig toppblomma är sällsynta.
Ekologi
Miljö: sol–halvskugga på torr–fuktig, gärna blottad, mycket basfattig–måttligt basrik, måttligt–mycket näringsrik mark; hedskogshyggen och -bryn, timmerupplagsplatser, förmultnande rishögar, skogsbilvägar och -stigar, tomtplatser, lundmiljöer, hedartade hagmarker, grustag, vägskärningar, gårdsmiljöer, lövsnår, stengärden samt ruderatmarker.
Utbredning
Funnen: 1003 rutor (64 %).
