blågull
Polemonium caeruleum
Status: särskilt förr ofta odlad prydnadsväxt; lätt självsådd och någon gång fullt naturaliserad. Först uppgiven 1835 från Ausås (Rääf enl. Fries 1835), men odlad åtminstone sedan 1700-talet (KLun 2007).
Förändring och hot: okänt.
Kommentar: vitblommiga former ses ganska ofta.
Ekologi
Miljö: sol–måttligt djup skugga på fuktig, oftast måttligt basrik men mer eller mindre näringsrik mark; bäst etablerad i glesa fuktiga medelrika lövskogar och bryn samt längs bäckar och diken i gles skogsmark, dessutom på vägrenar, ruderatmarker, gårdsmiljöer och tomtplatser.
Utbredning
Funnen: 168 rutor (11 %).
