armenisk pärlhyacint
Muscari armeniacum
Mer information om arten

Status: under senare år allmänt odlad prydnadsväxt; ofta kvarstående och lokalt självsådd, etablerad och bofast. Först uppgiven 1932 från Båstad (Axell, det TTy i FRD). ”M. neglectum” (se nedan) dock uppgiven redan 1806 från Lund (Retz 1806), men vad som därmed avsågs är osäkert och belägg saknas.
Förändring och hot: först i senaste tid etablerad och bofast.
Kommentar: B, granskare KAO och TTy. Möjligen kan någon uppgift avse mörk pärlhyacint M. neglectum emedan dessa arter är närmast omöjliga att skilja åt på pressat material, men de sorter som saluförs i dag förefaller samtliga höra till armenisk pärlhyacint (även om de ibland saluförs under andra namn) och det är osäkert om mörk pärlhyacint överhuvud förekommer eller förekommit i landet (jfr TKa 2003).

Ekologi

Miljö: sol–halvskugga på frisk, mer eller mindre bas- och näringsrik mark; häckar, renar, lövbryn och någon gång strandbrinkar.

Utbredning

Funnen: 31 rutor (3 %), men frekvensen är sannolikt underskattad till följd av förväxling med pärlhyacint M. botryoides.
karta