Inledning
Introduktion till artlistan
TORBJÖRN TYLER
I artlistan behandlas alla taxa (arter, underarter, varieteter och hybrider) som någon gång uppgivits från Skåne. Tyngdpunken ligger dock på uppgifter som samlats in under inventeringsperioden 1987–2005 och bortsett från uppgift om första fynd för sent invandrade arter behandlas äldre uppgifter endast när aktuella fynd saknas.
Nomenklatoriskt och taxonomiskt följer artlistan Karlsson (1998, med tillägg och rättelser 2002a,b,c, 2003) i alla tillämpliga fall. För lägre taxa (underarter och varieteter) gäller dock att de endast omnämns i de fall mer än ett lägre taxon är känt från Sverige (märk att Karlsson 1998 behandlar hela Norden). För taxa som inte återfinns hos Karlsson följer nomenklaturen Aldén m.fl. (1998). För det fåtal skånska växter som inte finns upptagna i ovannämnda publikationer har vi försökt göra en egen bedömning av namnskicket utifrån tillgänglig internationell litteratur och databaser. Synonymer har endast tagits med i de fall de förekommer i den artförteckning som används under inventeringen (”Gröna listan”) eller i Atlas över Skånes flora (Weimarck & Weimarck 1985).
De taxa som behandlas har delats upp i tre kategorier: bofasta, tillfälliga och tveksamma.
Som bofasta räknas växter som visat att de förmår reproducera sig självständigt på åtminstone någon lokal i landskapet, eller mer precist, 1) fleråriga växter med fröförökning som genomgått minst två generationer utan att ha odlats, 2) ettåriga växter som överlevt minst 10 år och minst tre generationer genom spontan fröförökning samt 3) växter med övervägande vegatativ förökning som överlevt minst 30 år och därvid lyckats sprida sig minst 50 m (modifierat efter Jonsell 2000). Liksom frön kan spridas med såväl vind och vatten som människor och hennes transporter kan en vegetativt förökad växt spridas med såväl naturliga agentier som med t.ex. schaktmassor. Observera att det räcker med att en växt är bofast på en lokal för att den skall behandlas som bofast. För många bofasta växter gäller att de på en stor andel av de uppgivna lokalerna endast uppträder tillfälligt, men det har inte varit möjligt att under inventeringen skilja mellan bofasta och tillfälliga lokala populationer. Alla taxa som någon gång under historisk tid varit bofasta behandlas med stor stil i artlistan och om de påträffats på fler än fem lokaler under inventeringen redovisas deras utbredning som en karta, i övriga fall redovisas alla lokaler i klartext.
Som tillfälliga räknas alla växter som inte kan sägas reproducera sig självständigt, oavsett hur länge de funnits här. Tillfälliga växter behandlas med liten stil i artlistan och utbredningskartor och fynduppgifter redovisas endast i de fall det ansetts särskilt motiverat.
Som tveksamma räknas alla växter vars förekomst i landskapet bedömts som osäker. Bedömningen har gjorts från fall till fall men generellt har sådana växter av vilka det inte finns något insamlat material som granskats av en erkänd expert bedömts som tveksamma. Detta gäller även för vissa växter som samlats och godkänts av äldre tiders experter men som betraktas som osäkra av nutida experter. Undantag från kravet på insamlat material har gjorts för en del växtfynd som publicerats av välrenommerade botanister samt för opublicerade uppgifter från erkända experter på vissa artgrupper. Tveksamma taxa behandlas kortfattat med liten stil och inom hakparenteser i artlistan.
Aktuella uppgifter (från perioden 1987–2005) citeras med socken, lokalangivelse, geografiska koordinater enligt RUBIN (alfa-numeriskt rikets nät) samt uppgiftslämnare med signaturer enligt inventerarregistret (se nedan). Årtal preciseras endast undantagsvis. För att underlätta jämförelser med äldre uppgifter har sockengränser enligt topografiskt konceptblad (1938–42) tillämpats så långt det varit möjligt. På moderna kartor återges tyvärr inte sockengränserna utan endast församlingsgränserna, vilka förändrats kraftigt under senare år. Alla aktuella uppgifter har sitt ursprung i projektets databas och genom LBF kan ur denna mer detaljerad information om enstaka arter eller lokaler tas fram om så efterfrågas.
Äldre uppgifter (från före 1987) citeras i regel med socken, fyndår/publikationsår, första uppgiftslämnare (se listan med namnförkortningar nedan), samt typ av källa. Observera att begreppen ”äldre” och ”i äldre tid” konsekvent använts för att beteckna förhållanden före 1987. För publicerade uppgifter har vi eftersträvat att ange fyndåret snarare än publikationsåret men det har inte varit möjligt att kontrollera alla publicerade uppgifter i detta avseende. De källor för äldre uppgifter som beaktats är 1) publikationer, vilka citeras med författare och årtal som referens till den avslutande referenslistan, 2) insamlat material i offentliga herbarier (LD = Lund, UPS = Uppsala, GB = Göteborg och S = Naturhistoriska riksmuseet) samt 3) äldre inventeringsuppgifter införda i det gamla inventeringsprojektets kortregister (tillhör LBF och förvaras på Botaniska museet i Lund). Den sistnämnda typen av uppgifter citeras som ”inv.”. Även uppgifter publicerade i andra kapitel i denna bok behandlas som litteraturreferenser. I undantagsfall har även muntliga (”muntl.”) uppgifter som framkommit under arbetet medtagits. Andra förkortningar som används i samband med äldre fynduppgifter är ”det.” (determinavit = han har bestämt) för att ange vem som gjort eller godkänt en bestämning samt ”vidi” för att ange vem som har tittat närmare på, men inte nödvändigtvis artbestämt, en viss insamling.
För att underlätta jämförelser och göra det möjligt att snabbt hitta en viss uppgift har informationen om de behandlade växterna sorterats under följande rubriker:
Funnen Anger fynd under inventeringsperioden (1987–2005). Här anges det totala antalet inventeringsrutor från vilka växten rapporterats samt i hur stor andel (%) av de nöjaktigt inventerade rutorna som växten påträffats. Det totala antalet inventeringsrutor är 1983 stycken och av dessa bedömdes vid bokens färdigställande # stycken vara nöjaktigt inventerade. Emellertid fanns ett större eller mindre antal fynd inrapporterade även från flertalet av de rutor som inte ansetts nöjaktigt inventerade (se den publicerade floran för detaljer kring rutorna). En ruta har bedömts som nöjaktigt inventerad när 80 % av det förväntade antalet växter rapporterats, men naturligtvis har det ofta varit svårt att avgöra hur många växter det är rimligt att man kan finna i en viss ruta.
Status Anger växtens ålder, grad av bofasthet och invandringssätt. En växt har bedömts som ”gammal” om det kan anses rimligt styrkt att den varit bofast i Skåne sedan före 1749. Detta årtal (årtalet för Linnés skånska resa) har tagits som utgångspunkt främst eftersom bristen på äldre uppgifter gör det vanskligt att bedöma en växts status i ännu äldre tid. Eftersom växter allt sedan den senaste istidens slut invandrat och alltjämnt invandrar till Skåne i en kontinuerlig ström med eller utan människans aktiva hjälp är det inte meningsfullt att klassificera de skånska växterna som ”spontana” eller ”införda” (se vidare kapitel 7). För växter som invandrat efter 1749 anges grad av etablering i dag liksom äldsta uppgift som vildväxande i Skåne. I de fall vi har äldre uppgifter om odling eller fossilfynd redovisas dessa men utan anspråk på fullständighet. För växter som inte påträffats under inventeringen anges även ungefärligt antal äldre fynd samt uppgift om senaste fynd. Förutom begreppen bofast och tillfällig som förklarats ovan används följande terminologi för att beskriva invandringssättet och graden av etablering:
adventivväxt – växt som uppträder tillfälligt och kortvarigt på platser dit den blivit oavsiktligt införd.
etablerad – växt som funnit sig väl tillrätta på sin växtplats och börjat reproducera sig, d.v.s. tagit första steget mot att bli bofast.
friplanterad – avsiktligt planterad utanför egentliga odlingar och därefter kvarstående.
förvildad – spontant spridd från odling men ej nödvändigtvis över större avstånd eller under flera generationer.
inkommen – växt som oavsiktligt införts från andra områden av människan, t.ex. med industriavfall, frövaror eller transporter.
kortvarig – fortlevande under kortare tid än 10 år.
kvarstående – ursprungligen planterad men länge överlevande efter det att skötseln upphört men ej reproducerande eller spridd.
naturaliserad – bofast i naturligt sluten vegetation eller vegetation som skulle kunna ha utvecklats oberoende av mänsklig påverkan.
självsådd / fröförvildad – spridd från odling genom spontant bildade frön men ej nödvändigtvis över större avstånd eller under flera generationer.
utkastad – trädgårdsväxt som avsiktligt eller oavsiktligt spritts med trädgårdsavfall.
utkommen – växt som odlas i Skåne och som påträffas som tillfällig utanför odlingar där den hamnat genom avfallstransporter, trädgårdsutkast eller spillsäd.
Miljö (Endast för bofasta växter.) Avser växtens nuvarande och äldre förekomster i Skåne. Först anges växtens krav på ljus, fuktighet, hävd, näringsrikedom och markreaktion (pH) och därefter uppräknas vanliga miljötyper i vilka växten ofta påträffats. Angivelserna baseras i huvudsak på inventerarnas uppgifter men även vissa ekologiska undersökningar av växters habitatkrav i Skåne har beaktats. För att undvika de i äldre litteratur ofta använda, men missvisande och lätt missuppfattade uppgifterna om krav på ”kalkhalt” används här istället termen basrikedom för att beteckna markens surhetsgrad (pH-värde). Med ”mycket basfattiga” avser vi jordar med pH < 4,5 och med ”mycket basrika” sådana med pH > 6 medan intermediära jordar anges som måttligt/tämligen basrika/basfattiga. Med näringsrikedom avser vi tillgången på de vanligaste växtnäringsämnena (främst kväve och fosfater) vilket yttrar sig i vegetationens ”frodighet”. Grad av fuktighet anges på skalan torr–frisk–fuktig–blöt. En del av de använda beteckningarna på miljötyper förklaras nedan (jämför även kapitlet Introduction to the list of species).
Förändring och hot (Endast för bofasta växter.) Uppgifter om växters relativa frekvensförändring i Skåne under de senaste ca 40 åren har hämtats från Tyler & Olsson (1997). För vissa sällsynta arter (främst de rödlistade) som inte behandlas av Tyler & Olsson (1997) görs istället en bedömning av det totala antalet fynduppgifter under olika historiska tidsperioder (motsvarande Olsson & Tyler 2001a,b). Direkta jämförelser av antalet uppgivna lokaler vid den nya respektive förra inventeringen (perioden 1938 till ca 1970; Weimarck & Weimarck 1985) görs ibland. Se vidare kapitel 7 för en diskussion kring uppgifternas tillförlitlighet och tolkning. De växter som enligt Tyler & Olsson (1997) har störst andel återfynd på gamla lokaler beskrivs som ”påfallande långlivade på gamla lokaler men sällan etablerade på nya”. Om växten finns med på den nationella hotlistan (Gärdenfors 2005) eller är upptagen i EU:s habitatdirektiv anges detta liksom om växten är fridlyst i Skåne. Rödlistans hotkategorier anges med de internationella förkortningarna RE (försvunnen), CR (akut hotad), EN (starkt hotad), VU (sårbar), NT (missgynnad) och DD (kunskapsbrist).
Kommentar (Vid behov.) Här anges med ett B om arten varit belagd med beläggstvång under inventeringen. Beläggstvång innebär att alla här redovisade och karterade fynduppgifter godkänts av en namngiven expert på arten, antingen genom att vederbörande granskat insamlat material (”belägg”) eller genom att han/hon intygat att uppgiftslämnaren är trovärdig. Ibland har inventerarna rapporterat beläggstvångsarter utan att insamla godtagbara belägg och sådana uppgifter har registrerats i projektets databas, men beaktas ej i artlistan. Under denna rubrik lämnas även uppgifter om växtens variation i Skåne, avvikande former, bestämningssvårigheter, brister i kunskapsläget etc.
På utbredningskartan markeras med punkter det exakta läget för de växtplatser som rapporterats in under inventeringsperioden (1987–2005). För att undvika att underlagskartan blir helt täckt av svart för vanliga arter har dock antalet punkter begränsats till maximalt två per inventeringsruta (2,5 × 2,5 km; kartritningsprogrammet har instruerats att välja de två avlägsnaste angivna lokalerna i varje ruta i de fall fler än två lokaler rapporterats). Vid tolkningen av kartan bör man vara medveten om att inte alla rutor blivit nöjaktigt inventerade samt att inventeringsmetodiken varit relativt flexibel och medgett skillnader i rapporteringen för olika arter och områden. Således har ovanligare arter och sådana som bedömts som särskilt intressanta i många fall relativt sett rapporterats oftare än sådana som ansetts triviala. Detta gör att kartorna för sällsyntare växter ger en mer detaljerad bild av växtens förekomst än de för mycket vanliga arter. Vidare har vissa inventerare varit mer benägna att rapportera samma art flera gånger per ruta än andra och detta, i kombination med den något ojämna fördelningen av de nöjaktigt inventerade rutorna (jämför sid. #), gör att det finns ojämnheter i materialet som kan återspeglas i vissa utbredningskartor (gäller särskilt Kullaberg och Bjärehalvön som blivit bättre inventerade än övriga områden). Utbredningskartan bör därför alltid tolkas tillsammans med uppgifterna om antalet fynd under rubriken Funnen. Av underlagskartan framgår större vattendrag (blått), tätortsbebyggelse (rosa) samt den ungefärliga utbredningen av urberg (orange: gnejser, graniter, kvartsiter och sandstenar) och mjukberg (gult: främst sedimentära skiffrar och olika kalkhaltiga sedimentära bergarter).
Förklaringar av begrepp som används ofta i miljöbeskrivningarna
alkärr/alsumpskog – skogstyp dominerad av klibbal Alnus glutinosa på näringsrik men måttligt basrik, vattensjuk mark.
ask-/almfuktskog och ask-/almsumpskog – skogstyp dominerad av ask Fraxinus excelsior och/eller alm Ulmus glutinosa på mycket bas- och näringsrik, fuktig eller vattensjuk mark.
banvall – mark längs järnväg, ofta uppbyggd som en vall av sten och grus.
basfattig – med pH < 4,5.
basrik – med pH > 6.
bergrot – mark vid foten av en klippa, ofta blockrik och instabil och präglad av källutflöden och näringstillförsel från den vittrande klippan.
björksumpskog – skogstyp dominerad av björk (oftast glasbjörk Betula pubescens) på oftast mycket basfattig vattensjuk mark.
bryn – kant av skogsområde.
buskplantering – buskbestånd planterat som skydd och prydnad i offentliga miljöer.
bymiljö – exploaterad näringsrik kulturmark typisk för mindre byar på landsbygden.
bäckdråg – diffus bäck med varierande vattenföring.
driftvall – ansamlingar av förmultnande växtmaterial som transporterats av vatten och avsatts på stränder.
dynområde – område med vindtransporterad sand, sanddyner.
dypöl/dyhål – liten, periodiskt upptorkande vattensamling.
eutrof – näringsrik (om vattendrag), ofta förorenad.
fattigkärr – trädlös vegetationstyp på vattensjuk, mycket basfattig mark; oftast dominerad av vitmossor Sphagnum spp.
fukthed – trädlös vegetationstyp på fuktig, mycket bas- och näringsfattig mark; ofta dominerad av ljungväxter Ericaceae spp.
fuktäng – trädlös vegetationstyp på fuktig, måttligt–mycket bas- och näringsrik mark.
försumpad – dåligt dränerad; tidvis blöt men periodiskt upptorkande.
gråsten – bergarter med lågt innehåll av basiska mineral (i Skåne främst gnejs och kambrisk sandsten).
gräshed – trädlös vegetationstyp på basfattig mark dominerad av smalbladiga gräs (främst kruståtel Deschampsia flexuosa, rödven Agrostis capillaris och fårsvingel Festuca ovina).
grönsten – magmatiska bergarter med relativt stort innehåll av basiska mineral (i Skåne främst basalt, diabas och amfibolit).
gungfly – vegetationsklädd flytande torvmatta som vuxit ut över ett vattendrag.
gårdsmiljö – näringsrik och ofta skräpig miljö präglad av verksamheten på en brukad bondgård.
hagmark – trädbärande men relativt ljusöppen betesmark; ofta dominerad av gamla och vidkroniga lövträd (främst ek Quercus robur och björk Betula spp.).
havsstrandäng – trädlös vegetationstyp präglad av återkommande översvämningar med saltvatten.
hedartad – om vegetationstyp på basfattig jordmån (pH < 4,5) av podsoltyp.
hedskog – skog på basfattig jordmån (pH < 4,5) av podsoltyp.
häck – planterad eller medvetet sparad rad av buskar och mindre träd.
hässle – tätt bestånd av gammal hassel, ofta en rest av äldre tiders skottskogar för produktion av klenvirke (och nötter).
hävd – samlingsnamn för olika typer av (traditionell) markanvändning, främst bete eller slåtter.
högmosse – trädlös eller trädbärande vegetationstyp med ett torvlager tjockare än en meter och som därigenom reser sig över omgivande terräng och inte tillförs vatten eller näring underifrån.
högstarrkärr – trädlös vegetationstyp på vattensjuk mark dominerad av högväxta starrar (främst vasstarr Carex acuta, brunsarr Carex acutiformis, bunkestarr Carex elata) ofta med sjöfräken Equisetum fluviatile och bredkaveldun Typha latifolia.
högörtäng – trädlös vegetationstyp på fuktig–blöt, näringsrik mark dominerad av högväxta örter som älgört Filipendula ulmaria, rosendunört Epilobium hirsutum, kål- och kärrtistel Cirsium oleraceum och C. palustre. Ofta ett igenväxningsstadium på gammal slåttermark eller övergiven vattensjuk åkermark.
inäga – mark som i det gamla jordbrukslandskapet brukats intensivt och ofta gödslats kontinuerligt. Använts här främst för att beteckna övergivna mindre åkerlyckor.
kalmosse – naturligt trädlös högmosse.
korvsjö – avsnörd f.d. åfåra vid en slingrande å.
krattskog – lågproduktiv gles skog på hällmark, sanddyner eller i starkt vidpinade lägen; ofta dominerad av ek Quercus robus eller bergek Q. petraea.
kulturbete – konstgödslad och/eller sporadiskt upplöjd eller besådd betesmark (ofta tidigare åkermark).
kulturgranskog – planterade granskog; oftast på tidigare jordbruksmark.
kulturgräsmark – åtminstone tidigare konstgödslad gräsmark på matjord. Begreppet används här främst om ohävdade restbiotoper i tätortsbebyggelse.
källalkärr – källkärr bevuxet med klibbal.
kärrdråg – diffust avgränsad och ofta periodiskt upptorkande kärr.
kärräng – trädlös vegetationstyp på vattensjuk, måttligt–mycket bas- och näringsrik mark (pH ≤ 5).
ladugårdsbacke – mark nära ett stall där kretur utfodras och med förkärlek gödslar, ofta även i anslutning till gödselstad.
laggkärr – fattigkärr som omger högmossar.
ljunghed – trädlös vegetationstyp dominerad av ljungväxter Ericaceae spp. på mycket bas- och näringsfattig (pH <4,5) fastmark .
lund/lundmiljö – trädbärande miljö som präglats av intensivt mänskligt utnyttjande under lång tid men som inte främst använts för mat- eller virkesproduktion. Hit räknas gamla offer-, grav-, fest- och tingsplatser samt miljöer med gamla uthus, jordkällare eller odefinierade fornlämningar och ruiner.
lövbryn – kant av lövskog.
löväng – gles, oftast näringsrikare lövskog som i det gamla odlingslandskapet utnyttjats för produktion av foder och klenvirke och som därför slåttrats och hamlats.
markblotta – tillfälligt öppen jord.
markväg – transportled för terränggående fordon.
medelrikkärr – trädlös vegetationstyp på vattensjuk, måttligt basrik mark (pH 4,5–5,5).
medelrik lövskog – skogsmark på måttligt bas- och näringsrik mark (pH 4,5–5,5).
mesotrof – måttligt närings- och basrika (om vattendrag).
mineralstränder / mineralbottnar – stränder av vattendrag av sand eller sten som ej täcks av förmultnade växtdelar eller torv.
mossedike – dike på högmosse.
mossodling – resultat av forna tiders försök att omvandla större kärr och högmossar till jordbruksmark; dikad torvmark som någon gång gödslats och använts som åker, nu i allmänhet betad eller igenväxande.
muddervall – uppkastad jordvall med material från rensning av dike eller annat vattendrag.
märgelgrav – vattenhål i jordbrukslandskapet som ursprungligen grävts i syfte att utvinna kalkhaltiga jordarter (märgel).
naturbete – betesmark som aldrig konstgödslats och aldrig, eller åtminstone inte på mycket länge varit upplöjd
oligotrof – närings- och basfattiga (om vattendrag).
ren – smalt stråk av ohävdad vegetation mellan intensivt nyttjade element i jordbrukslandskapet (mellan vägar, åkrar, tomter etc).
rikkärr – trädlös vegetationstyp på vattensjuk, mycket basrik mark (pH > 6,5).
ruderatmark – all typ av mark som präglas av ofta återkommande mänsklig omrörning eller förflyttning av avfall eller jord (soptippar, jorddeponier, utfyllnader, komposteringsanläggningar etc).
runna – utsparat småbestånd av träd i ett f.ö. öppet jordbrukslandskap.
röse – hög av sammanplockade stenar i jordbrukslandskapet.
saltskona – periodiskt vattenfylld sänka på havstrandäng i vilken salt anrikas när vattnet avdunstar.
sandfält – större plan trädlös sandmark som åtminstone för tillfället inte brukas (ofta tidigare åkermark).
sandhed – trädlös vegetationstyp på torr, urlakad och mycket bas- och näringsfattig sand.
sandstäpp – trädlös vegetationstyp på torr, starkt kalkhaltig (basrik) sand.
sandtallskog – tallskog på sandmark (ofta dynområde) som vanligen ursprungligen planterats för att stabilisera sanden och förhindra sandflykt. Oftast planterad under 1700- och 1800-talen.
skogskärr – liten trädlös vattensjuka mark omgiven av skog och mer eller mindre beskuggad.
skogs(bil)väg – bilväg i skogsmark som bara består av en utschaktad grusbank.
skärning – schaktad yta med rasvinkel längs främst vägar och banvallar.
strand(sump)skog – skogsmark i direkt anslutning till vattendrag och som åtminstone vid extrema högvatten översvämmas.
strandbrant/strandbrink – naturlig hög kant med rasvinkel mot vattendrag.
stranddyn – sanddyn nära kusten.
strandäng – flackt område med hävdade fukt- och kärrängar i direkt anslutning av större vattendrag.
stäppartad torräng – trädlös vegetationstyp på torr–frisk, mycket basrik mark (pH > 6,5).
tallmosse – högmosse bevuxen med tallskog.
tomtplats – plats för tidigare fast bebyggelse.
torräng – trädlös vegetationstyp på torr, måttligt basrik mark (pH 4,5–6,5).
torvgrav – hål i högmosse i vilket man förr brutit torv; ofta vattenfylld eller med gungflyvegetation av fattigkärrstyp.
träda – åkermark som för tillfället inte odlas.
utbruten högmosse – högmosse som efter intensiv torvtäkt genomkorsas av diken, vallar och torvgravar och som därigenom har starkt störd, och ofta mosaikartad hydrologi.
utkast(-hög) – (oftast olovlig) deponi för trädgårdsavfall utanför tomtmark.
vass – trädlös vegetationstyp på vattensjuk mark och i grunda vattendrag dominerad av högväxta gräs och halvgräs (främst vass Phragmites australis, rörflen Phalaris arundinacea, grenrör Calamagrostis canescens, kaveldun Typha spp. och sjöfräken Equisetum fluviatile).
videkärr – tätt bestånd av videarter Salix spp. på vattensjuk och i regel under en stor del av året översvämmad mark.
väg-/åkerren – ren mellan väg och åker (ofta oavsiktligt gödslad och besprutad).
vägbank – uppbyggd jord- och stenvall som underlag för större bilväg.
åkerholme – mindre område med oftast ohävdad vegation som helt omges av åkermark; oftast starkt kulturpåverkad och oavsiktligt konstgödslad.
åkerhörn – hörn av åker som på grund av jordbruksmaskiners stora vändradie endast blir sporadiskt brukat.
ängsartad – om vegetationstyp på måttligt basrik mark (pH 4,5–6,5).
ängslövskog – lövskog på relativt basrik mark (pH > 5).
ättehög – jordhög från främst brons- och järnåldern som innehåller en eller flera gravar. Oftast bevuxen med ohävdad men trädlös torrängsvegetation som sedan mycket länge utgjort en isolerad ö i jordbrukslandskapet.
översilad – mark med rörligt (grund-)vatten i eller nära markytan.
översvämningsäng – trädlös vegetation präglad av återkommande översvämningar från angränsande större vattendrag.
Introduction to the list of species and the Swedish terminology
TORBJÖRN TYLER
All taxa (species, subspecies, varieties and hybrids) ever reported as occuring in the wild in the province of Skåne (Scania) are treated in the list of species. However, records from the period 1987–2005 (’recent records’) are treated with priority and, apart from the first record for late colonisers, older records are mentioned only in case the taxon has not been refound since 1986.
The nomenclature and taxonomy follow Karlsson (1998, with later addenda 2002a,b,c, 2003). However, infraspecific taxa are only mentioned when more than one such taxon is known from Sweden (n.b. Karlsson treats the whole Nordic area) and provided that our knowledge of the taxa of Skåne is sufficient. For taxa not treated by Karlsson, the nomenclature follows Aldén et al. (1998).
The treated taxa are referred to as one of the categories resident, casual and uncertain.
In general, taxa known to be able to reproduce themselves spontaneously in the province are considered resident. More precisely, a taxon is considered resident if, without cultivation, at least one popultion of 1) perennials with reproduction by seed have undergone three or more generations, 2) annuals have survived more than 10 years and at least three generations, 3) predominantly vegetatively reproducing taxa have survived at least 30 years and been able to spread over at least 50 m (modified from Jonsell 2000). The means of spread is considered irrelevant (i.e. spread by human activities is included). However, it must be emphasized that it is considered sufficient that one population fulfills the criteria – for many resident taxa the majority of the records refer to causual occurencies only, but it has not been possible to treat these occurencies separately. All taxa that have been resident during some period since 1749 are treated with large font in the list of species. If reported from more than five recent localities the distribution of resident taxa are shown on a map, otherwise they are given in full in the text.
All taxa that have not proved to be able to reproduce spontaneously are considered as casual, irrespectively of for how long they have been growing at a site. Casual taxa are treated with smaller font in the species list and their distribution is only exceptionally shown on a map.
All taxa, the occurence of which cannot be considered verified, are treated as uncertain. In general, all taxa for which there are no herbarium specimens accepted by acknowledged experts are included in this category. However, records published by well-reputed botanists and unpublished records made by acknowledged experts of the group concerned are sometimes accepted as verified. Taxa considered as uncertain are treated with small font within square brackets.
Recent records (from the period 1987–2005) are given with parish, locality, geographical coordinates (alpha-numerical in the Swedish National Grid) and the signature of the recorder (see p. # for the list of signatures). All recent records are based on entries in the data-base of the project and more details may be received from it if requested.
Older records (pre 1987) are given with parish, year of find/publication, first recorder (see below for list of signatures) and the kind of source. For published records we have tried to give the actual year of the find rather than the year of publication, but it has not been possible to check all records in this respect. There are three kinds of sources for the records treated: 1) publications that are quoted with the signature of the author and the year of publication (see list of signatures and list of refeneces below); 2) herbarium material in public herbaria (LD = Lund, UPS = Uppsala, GB = Gothenburg and S = the Swedish Museum of Natural History) and 3) records from the card-register of the previous inventory (preserved at LD; quoted as ”inv.”).
In order to facilitate comparisons and make it easier to find particular kinds of information, all information on the taxa treated are sorted under the following headings. The terminology used is fairly standardized and it should be possible to translate the most important parts by help of the list of Swedish terminology below.
”Funnen:” (Eng. ”found”). Recent (post 1986) records are treated under this heading. The total number of 2.5 × 2.5 km squares (”rutor”; out of 1983) with records is given followed by the percentage of the satisfactorily surveyed squares with records. By the end of 2005, # squares were considered as satisfactorily surveyed (see p. # for details). However, for most of the remaining squares there are at least some documented records. A square has been consideded as satisfactorily surveyed when 80 % of the expected number of taxa has been reported.
”Status:” (Eng. ”status”) Here the age, degree of establishment and means of immigration is described. A taxon is treated as ”gammal” (Eng. ”old”) when it is known to have been resident (see above) since before 1749. For later immigrants, the first record and the present degree of establishment is discussed (see list of Swedish terminology below for further explanations).
”Miljö:” (Eng. ”habitat”). Under this heading the demands of the taxon concerning light, soil moisture, management, nutrient status and soil pH is first described and thereafter are common habitat types listed. The terminology used is strictly formalized and most of it is explained in the list of Swedish terminology below. All information given is strictly based on observations in the province of Skåne.
”Förändring och hot:” (Eng. ”changes and threats”). If not otherwise stated, data on the relative change in frequency over the last c. 40 years are quoted from Tyler & Olsson (1997; ökning = increase, minskning = decrease). For some rare species not treated by Tyler & Olsson (1997), the total number of records during various periods since 1850 are given and discussed. Sometimes the total number of records during the period 1938–1970 (a former survey; Weimarck & Weimarck 1985) is compared with the number of records from 1987–2005 (the present survey) but since these periods are of different duration a direct comparison may be misleading. Also under this heading information about taxa on the national list of threatened species (Gärdenfors 2005) and species protected by law in the province is given.
”Kommentar:” (Eng. ”comment”). Under this heading, a ”B” indicates that only records verified by named expert(s) (see list of signatures) have been accepted and that only such records are included on the maps. In general, only records proved by the presence of a herbarium specimen examined by the named expert(s) are considered as verified, but in some cases determinations in the field by botanists considered as trustworthy by the named expert(s) have been accepted as well. Additional comments under this heading may concern the natural variation of the taxon in the province, aberrant forms, taxonomical difficulties or general lack of knowledge or data.
Records from the period 1987–2005 are shown with their exact geographic position on the distribution maps. However, in order to avoid complete coverage by dots on maps of common species, the number of dots has been restricted to a maximum of two dots per 2.5 × 2.5 km gridsquare. When interpreting the map it must be kept in mind that not all areas are equally well surveyed (compare map on p. #) and that taxa may have been treated variously by the recorders. The recorders have been instructed to report at least one occurence of each taxon in each 2.5 × 2.5 km gridsquare, but additional sites have been reported for many taxa by most recorders. However, additional sites have generally been relatively more often recorded for rare or particularily interesting taxa than for common and trivial ones. For these reasons, the maps should always be interpreted in combination with the information on the frequency of the taxa given under the heading ”Funnen”. Further, the recorders of some areas have been more willing to report the same taxon from multiple localities within each gridsquare than others and this has become particulatily apparent for some taxa on the north-western peninsulas. Indicated on the base map are larger waterbodies (blue), urban areas (magenta) and guides to the distribution of silicious (e.g. gneiss, granite and sand-stones) vs. base-rich bedrock (e.g. slates, schists and various calcareous sediments; orange and yellow, respectively).
Alphabetical list of Swedish terminology
(N.B. the characters ”å”, ”ä” and ”ö” are treated after ”z” in accordance with the Swedish alphabet)
1700-talet; 1800-talet – the 18th century; the 19th century
adventivväxt [inkommen med] – casual alien [introduced with]
alkärr /alsumpskogar – Alnus-swamps
allmänt – commonly
alm – Ulmus glabra
ask – Fraxinus excelsior
ask-/almfuktskogar / -sumpskogar – moist–swampy forests on very fertile soils, dominated by Fraxinus excelsior and/or Alnus glutinosa
avenbok – Carpinus betulus
bangårdar – railway station yard
banvallar – railway embarkments
barrskogar – conifer forests
barlast – ballast
basfattig – base-poor, i.e. with pH < 4.5
basrik – base-rich, i.e. with pH > 6
belägg [saknas] – vaucher/verification [wanting]
bergrötter – at the foot of cliffs
beskogade – wooded
beståndsbildande – forming large stands
betad – grazed
betesmarker – pastures
björk – Betula spp.
björksumpskogar – swampy forests dominated by Betula pubescens on poor soils
blottad – exposed (vegetation removed)
blöt – wet
bofast – resident (see above!)
bok – Fagus sylvatica
brandfält – burnt ground
bryn – forest margins
buskplanteringar – planted shrubberies in urban areas
bymiljöer – habitats in agricultural villages
bäckdråg – depressions with temporary rivulets
bäckraviner – ravines, canyons
början av – the beginning of
dammar – ponds
dessutom – in addition; further
diken – ditches
dikesslänter – ditch-slopes
djup skugga – intense shade
dock – yet; still
driftvallar – heaps of drifted material, seaweed etc, along shores
dubbelt så många – twice as many
dynområden – sand-dune areas
dypölar/dyhålor – muddy depressions.
ej [påträffad under inventeringen] – not [found during the present survey 1987–2005]
ej statistiskt undersökt – not analysed statistically
ek – Quercus robur
ekhagar – wooded pastures with oak
endast – solely
etablerad – established
eutrofa sjöar/åar – eutrophic lakes/rivers
fattig – poor
fattigkärr – poor (in species and base-ions) fens
foderväxt – fodder-plants
fordom – formerly
frekvensförändring mindre än – change in frequency less than
fridlyst – protected by law
friplanterad – planted in the wild (outside gardens/parks/plantations)
frisk – slightly moist
från – from
fukthedar – moist heathlands
fuktig – moist
fuktängar – moist meadows
fågelfrö – bird-seed (bird-food)
förorening – impurity
förr – formerly
förra inventeringen – the former survey (1938–1975)
först i senaste tid etablerad och bofast – only recently established and resident
först uppgiven – first reported
försumpade – sloughed
försvunnen – vanished; not refound
förvildad – run wild
gammal – old (here: native or introduced before 1749)
gatstenskanter – between paving-stones
glesa – thinly; sparsely
gläntor – glades
gran – Picea abies
granskare – examiner (here: the expert who has verified the records and vauchers)
gravhögar – burial mounds (mainly from the iron age)
grusplaner – gravelled grounds
grustag – gravel pits
grusvägar – gravelled roads
gråsten – silicious bedrock
gräsfrö – grass-seed
gräshedar – grass-heaths, i.e. vegetation dominated by Deschampsia flexuosa and Agrostis canina
gräsmattor – lawns
grönsaksodlingar – vegetable fields
grönsten – ultra-basic bedrock
gungflyn – quagmires
gårdsmiljöer – habitats around farms
gårdsplaner – court-yards
gärna – preferably
gödselstäder – dung-yards
hagmarker – wooded pastures
halvskugga – semi-shade
hassel – Corylus avellana
havsstrandängar – sea-shore meadows; salt-marshes
havsstränder – sea-shores
hedartad – heathlike, i.e. vegetation on podsols with pH < 4.5
hedskogar – forests on podsols with pH < 4.5
hjulspår – wheel-ruts
hyggen – clearings
häckar – hedges
hässlen – hazel-stands
högmossar – raised bogs
högstarrkärr – fens with vegetation dominated by tall sedges
högörtängar – tall-herb vegetation (on moist meadows with fertile soil)
i – in
ibland – sometimes
igenväxande – under way to becoming overgrown
inblandning – admixture
industriråvaror – raw materials for industrial production
industritomter – industrial grounds; around industries
inkommen – unintentionally introduced
inägor[marker] – infields
jordvallar – earth-walls
kalkbrott – lime-pits; limestone quarries
kalmosse – treeless raised bog
karta – map
klappersten – rubble-stone
klippbranter – vertical cliffs
klippor – cliffs
klippspringor – fissures (in cliffs)
klippt – cut (with lawn-mower)
klövtrampad – poached
knappast – hardly
komposthögar – composts
kortvarig – transient; of short duration; short-lived
kostigar – cattle-paths
krattskogar – slow-growing forests on exposed bedrock or at wind-exposed sites.
kulturbeten – fertilized or otherwise improved pastures
kulturgranskogar – planted spruce forests (commonly on former agricultural land)
kulturgräsmark – fertilized grasslands in agricultural or urban areas.
kustnära – coastal
kvarstående – persistent as relic after cultivation (but not reproducing)
kyrkogårdar – cemeteries
källalkärr – spring-fens in Alnus glutionsa forest.
källkärr – spring-fens
kärr – fens
kärrdråg – temporarily wet depression
kärrängar – wet meadows
köksväxt – kitchen-garden plant
ladugårdsbackar – farmyards
laggkärr – poor fens surrounding (hydrologically undisturbed) raised bogs
lertäkter – clay-pits
ljunghedar – Ericaceae-heaths
lokal[er] – locality[ies]
lokalt – locally
lundar/lundmiljöer – groves, i.e. wooded sites with a long history of cultural influence and with ruins or other cultural remainings
länge – since long
lövbryn – margins of deciduous forests
lövskogar – deciduous
lövsnår – deciduous thickets
lövängar – wooded meadows, traditionally used for production of fodder by both mowing and coppicing
mark – ground, soil
markblottor – patches with exposed soil
markvägar – cross-country roads
medelrika lövskogar – intermediate deciduous forests, i.e. on soils with pH c. 4.5–5.5
medelrikkärr – intermediate fens, i.e. treeless fen vegetation on soils with pH c. 4.5–5.5
medicinalväxt – medicinal herb
mellan ... och – between ... and
men [odlad sedan] – but [cultivated since]
mer än – more than
mesotrof – mesotrophic
mineralstränder / mineralbottnar – shores with exposed mineral soil or stones
minskning – decrease
mossediken – ditches in raised bogs
mossodlingar – bog reclamation; the result of previous efforts to transform bogs and fens into agricultural fields, nowadays often abandoned, overgrown or used as pastures
muddervallar – dredging-wall; earth wall made up from dredged mud along a watercourse
murar – stone walls with mortar or cement
mycket – much; very
myrgölar – small oligotrophic ponds in bogs, usually surrounded by quagmires
måttlig – moderately
märgelgravar – marl-pits
naturaliserad – naturalized, i.e. established and resident in (semi-)natural habitats
naturbeten – unimproved pastures
nu[mera] – nowadays
någon gång – occasionally; rarely
näringsfattig – nutrient-poor
näringsrik – nutrient-rich
och – and
odlad [som] – cultivated [as]
ofta[st] – often; commonly [in most cases]
ohävdad – unmanaged
okänd – unknown; data missing
oligotrof – oligotrophic
parkmiljöer – parks
periodiskt – periodically; temporarily
plantskolor – nurseries
prydnads[-växt; -buske; -träd] – ornamental [herb; shrub; tree]
på – on; at
på okänt sätt inkommen adventivväxt – causual alien the mode of introduction of which is unknown
rasbranter – screes
renar – headlands, road-sides and other marginal habitats in the agricultural and urban landscape
reningsverksdammar – ponds at purification plants
rik – rich
rikkärr – rich (in species and base-ions) fens
rishögar – heaps of brushwood or forestry refuse
rivningstomter – lots with demolished buildings
ruderatmarker – waste ground
ruiner – ruins
rullstensåsar – rubble-stone eskers
rotskott – suckers
rödlistad – red-listed, on the list of nationally threatened species
rösen – cairns
samt – and
sandfält – sandy level area, presently ± unmanaged but usually formerly a field or pasture
sandhedar – sand-heaths
sandig – sandy
sandstränder – sandy sea-shores
sandstäpp – sand-steppe; vegetation on strongly calcareous sand at dry and exposed sites
sandtallskogar – pine forests planted with the aim of stabilizing former sand-dune areas; mainly planted during the 18:th century and since then almost undisturbed by forestry.
sannolikt – probably
självförökad – self-reproducing
självsådd – self-sown; reproducing spontaneously by seed
sjöar – lakes
skogsbäckar – brooks in forests
skogsgläntor – glades
skogskärr – small treeless fens in depressions in forests
skogs[bil]vägar – forestry roads
skugga – shade
skärningar – cuttings
slutet av – the end of
slåtterängar – (traditionally managed) hay-meadows
slåttrad – mowed
sol[öppet] – in sun
spannmål – cereals
spontant uppkommen hybrid – spontaneous hybrid
spridd – dispersed
stadsgator – streets (in towns)
stenbrott – quarries
stenbunden – stony
stengärden – stone-walls (loosly arranged and without mortar)
stenig – stony
stigar – paths
strandbranter / strandbrinkar – steep shore-banks
stranddyner – coastal dunes
strandsnår – shore thickets
strand[sump]skogar – forest swamps along shores
strandängar – (inland) shore meadows
stränder – shores
stundom – sometimes
stäppartade torrängar – steppe-like meadows; dry meadows on base-rich soil
sumpskogar – swamps
sumpskogskanter – swamp margins
sydfrukt – imported fruit
såvitt känt förekommer endast ... i landskapet – as far as known only ... occurs in the province
sällan – rarely
tall – Pinus sylvestris
tallhedar – pine forests on infertile acid soil
tallmossar – raised bogs overgrown with Pinus sylvestris
tillfällig[t utkommen] – casual [escape]
timmerupplagsplatser – log pile
tomtplatser – abandoned gardens or building-lots
torr – dry
torrängar – dry meadows
torv[gravar] – peat[-pits]
troligen – probably
trottoarer – foot-pavements; sidewalks
trädgårdar – gardens
trädor – fallows
tånggödslad – manured with sea-weed
täkter – pits, quarries
ull – wool
ungefär [lika många] – approximately [the same number]
uppgiven [... gånger] – reported [... times]
utbrutna högmossar – raised bogs strongly affected by peat-cutting
utkast – throwaway (from gardens)
utsäde – sowing seeds
vassar – reed swamps
vatten – water
vegetativ förökning – vegetative reproduction
videkärr – Salix-swamps
vägbankar – road embarkments
vägdiken – roadside ditches
vägrenar – road-sides
vägskärningar – road cuttings
väg-/åkerrenar – headlands between fields and roads
växthus – greenhouses
åar – rivers
åbrinkar – river banks
åkerholmar – islets of unmanaged habitat surrounded by fields
åkerhörn – corner of a field, commonly less intensively managed
åkerkanter – field-margins
åkerrenar – headlands
åkrar – fields; arable-land
åstränder – river-shores
åtminstone – at least
ängsartad – ’meadow-like’, i.e. vegetation on fertile solils (cambisols) with pH c. 5–6.5
ängslövskogar – ’meadow-forests’, i.e. deciduous forests on fertile cambisols with pH c. 5–6.5
ännu – yet
ättehögar – burial mounds (mainly from the iron age)
ödetomter – abandoned gardens; grounds of former houses
ödeträdgårdar – abandoned gardens
ökning – increase
övergödd – eutrophicated; with too much nutrient
översvämmad – flooded
översvämningsängar – meadows that are periodically flooded, water meadows