ärttörne
Ulex europaeus
Status: bofast och sedan länge naturaliserad men troligen ursprungligen införd som foderväxt. Först uppgiven 1835 från Bara (HHRi enl. Fries 1835) och av Fries (1843) anförd som ”fordom spontan” på Hallands Väderö, men bevisligen odlad sedan 1700-talet (KLun 2007).
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från betydligt fler (ca 45) rutor vid förra inventeringen.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från betydligt fler (ca 45) rutor vid förra inventeringen.
Ekologi
Miljö: solöppet på torr, gärna betad, måttligt basrik och ofta mycket näringsfattig sandmark i gynnade klimatlägen; sandiga gräshedar och sandfält.
Utbredning
Funnen: 31 rutor (2 %).
