grönmynta
Mentha spicata
Mer information om arten

Status: bofast och möjligen gammal. Ursprungligen odlad som krydd- och medicinalväxt, men ofta starkt vegetativt spridd efter odling eller utkast och ibland fullständigt naturaliserad. Möjligen även någon gång fröspridd. Först uppgiven 1832 från Öved & Hörby (Hartm 1832), men känd som odlad sedan 1300-talet (KLun 2007) och måhända bofast redan före 1749.
Förändring och hot: ökning med 61–75 %.
Kommentar: omfattar ett flertal kultursorter och kloner varav några är starkt morfologiskt avvikande och måhända har ett hybridogent ursprung. Kala former är vanligare än håriga men även de senare har uppgivits från åtskilliga lokaler. Kultursorten krusmynta ’Crispa’ är gammal i odling och uppgavs som sådan redan 1835 från Brunnby (Gyll i LD), men är mindre livsskraftig som förvildad och har under inventeringen endast påträffats i två rutor på ruderatmarker.

Ekologi

Miljö: solöppet på frisk–fuktig, gärna blottad eller instabil, måttligt–mycket basrik, mycket näringsrik mark; fuktiga renar, tomtplatser och ruderatmarker samt eutrofa strandbrinkar.

Utbredning

Funnen: 156 rutor (10 %).
karta