grönmynta

Se vanlig grönmynta Mentha spicata var. spicata

Se krusmynta Mentha spicata 'Crispa' och vanlig grönmynta Mentha spicata var. spicata

Prydnads- och kryddväxt, vildväxande i Sverige sedan 1700-talet.

Se även: krusmynta Mentha spicata 'Crispa'

1618 Mentha spicata L.

This critical species probably arose with cultivation in Europe (cf. Fl. Eur. 3/1972, p. 186). It has been introduced into S. Africa, N. America, S. Australia and New Zealand.

Ny bofast art.

Se även krusmynta Mentha spicata 'Crispa'.

Mälarområdet: Västerås S Västerås, Kopparbergsvägen, förvildad 1938 (Edvard Alvén, ALV, KJN, LD, UPS)†. Sannolikt samlad i ödeträdgård eller liknande (rivningstomt?).

Status: bofast och möjligen gammal. Ursprungligen odlad som krydd- och medicinalväxt, men ofta starkt vegetativt spridd efter odling eller utkast och ibland fullständigt naturaliserad. Möjligen även någon gång fröspridd. Först uppgiven 1832 från Öved & Hörby (Hartm 1832), men känd som odlad sedan 1300-talet (KLun 2007) och måhända bofast redan före 1749.
Förändring och hot: ökning med 61–75 %.
Kommentar: omfattar ett flertal kultursorter och kloner varav några är starkt morfologiskt avvikande och måhända har ett hybridogent ursprung. Kala former är vanligare än håriga men även de senare har uppgivits från åtskilliga lokaler. Kultursorten krusmynta ’Crispa’ är gammal i odling och uppgavs som sådan redan 1835 från Brunnby (Gyll i LD), men är mindre livsskraftig som förvildad och har under inventeringen endast påträffats i två rutor på ruderatmarker.

Grönmynta är en gammal trädgårdsväxt som länge odlats för prydnad och som kryddväxt; troligen har den uppstått i odling. Den sprider sig lätt med utlöpare och utvecklas bäst på fuktig, näringsrik och gärna något öppen mark. Jordtippar, trädgårdsutkast, diken, vägkanter och betade friskängar är angivna som växtmiljöer. Förr växte den även i ödeåkrar, grustag och på havsstränder.

På Öland har grönmynta odlats sedan åtminstone 1800-talet men idag ganska sällan. Den kan vara långlivad om den etablerat sig på sina lokaler. Grönmynta förefaller ha minskat något på Öland och de förekomster som noterats under inventeringen är i de flesta fall av tillfällig natur. Jämfört med Sterner (1986) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Gammal kulturföljeslagare och kulturflykting, bofast.

Förvildad, tillfällig.
Enligt Johansson (1897) fanns denna art förvildad i Visby ända till slutet av 1880-talet. Numera förekommer den tillfälligt i jordhögar (utkast); även i diken och vägkan­ter, här kanske mer långlivad. Säkra fynd av krusmynta redovisas separat nedan.

Grönmyntan är en flerårig kryddväxt som odlats sedan mycket länge. Den sprider sig lätt med underjordiska utlöpare och kanske även med frö och förekommer förvildad och kvarstående i trädgårdar, ibland också på avfallsplatser. Odlingen har avtagit under 1900-talet, men under de senaste årtiondena har intresset för kryddväxter ånyo blommat upp, varför grönmyntan och andra kryddörter fått ökad spridning på tomter och avfallsplatser. En krusbladig sort, var. crispa – krusmynta, odlas ibland men är mer svagväxande och förvildas knappast. Senast är den funnen på ruderatmark i Nacka Villa Plania 1918 (Aul S).

Europa. I Sverige förvildad från odling.

Odlad kryddväxt och prydnadsväxt. I vilken omfattning den odlats i landskapet är oklart.

Gä, Gävle 1906 (S Ahlgren i GB); Näringen, avstjälpningsplats 1942 (C Stackell i UME), 1969 (Lindberg 1979).