Status: under en kortare period på 1950- och 60-talen ofta odlad som prydnadsväxt men knappast nu längre; mycket lätt självsådd, snabbt etablerad och nu fullständigt naturaliserad. Först uppgiven 1902 från Lilla Beddinge (DHyl det. LFg i S). Enligt Lilja (1870) förekom dock en ”H. giganteum” redan då ”förvildad i plantager” och det är möjligt att det var denna art som avsågs.
Förändring och hot: ökning med mer än 75 % och först i sen tid etablerad och bofast. Under senaste tid flerstädes bekämpad såväl genom besprutning som med andra metoder men detta har åtminstone hittills endast haft en marginell effekt på artens spridning.
Kommentar: här inklusive den närstående och först i senaste tid uppmärksammade H. persicum, men i vad mån denna förekommer i Skåne är osäkert. Av de mycket fåtaliga insamlade beläggen tillhör inget typisk H. persicum, men några kan tolkas som mellanformer mellan denna och typisk H. mantegazzianum (det. LFg).