strandveronika
Veronica longifolia
Mer information om arten

Status: sannolikt ursprungligen införd som prydnadsväxt och som sådan mycket lätt förvildad (men åtminstone numera sällan odlad), oftast tillfällig men ibland etablerad och bofast. Några uppgifter från havsstränder i nordvästligaste delen kan avse helt spontana förekomster men detta är omöjligt att säkert avgöra. Först uppgiven 1789 från Torekov (Osbe enl. Gertz 1945).
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från betydligt färre (27) rutor vid förra inventeringen.
Kommentar: B, granskare KAO och TKa. Mycket mångformig art som torde gå att dela upp i flera taxa men komplexet är ännu dåligt utrett och variationen i Skåne är inte närmare undersökt. En del av uppgifterna kan avse former av hybridogent ursprung, d.v.s. hällveronika (se nedan).

Ekologi

Miljö: solöppet på frisk–fuktig, måttligt–mycket bas- och näringsrik mark; renar, dikesslänter, hamnmiljöer, ruderatmarker samt någon gång eutrofa stränder och havsstränder.

Utbredning

Funnen: 85 rutor (6 %).
karta