päron
Pyrus communis
Mer information om arten

Status: bofast och troligen gammal. Ofta odlat fruktträd som odlats åtminstone sedan 1200-talet (HHje 1991) och dessutom ibland planterat som prydnads- och alléträd; ganska lätt självsådd och även om arten mest förekommer som solitärträd bör den betraktas som bofast. Sannolikt förvildad och möjligen bofast även före 1749.
Förändring och hot: ökning med mer än 75 %, men kanske ofta förbisedd vid förra inventeringen.
Kommentar: synnerligen variabel vad gäller frukternas form, färg och konsistens; relativt vanliga är dels en typ med gulbruna, tämligen stora, nästan klotrunda och som mogna mycket mjuka frukter, dels en med mörkt gråbruna, mycket små, långsträckta och stenhårda frukter. En del uppgifter kan avse vildpäron P. pyraster som först i senaste tid uppmärksammats i landskapet.

Ekologi

Miljö: sol–halvskugga på torr–frisk, tämligen bas- och näringsfattig–mycket rik mark; lövbryn, hagmarker, ljusöppna medelrika lövskogar, renar, banvallar, stengärden, torra ängsbackar samt gamla tomtplatser och någon gång stabiliserade dynområden.

Utbredning

Funnen: 461 rutor (30 %).
karta